För er som inte vet vad som hände hemma hos mig för några dagar sedan så tänkte jag göra en lång historia kort.
Natten till i onsdags skedde ett "bråk" i huset mellan en kille som bodde här och en som var påväg att flytta in, något som gjorde att polisen kom och tog hand om ena killen. Under hela "bråket" sov jag dock som en stock och först efter det blev jag väckt av ena killen och fick med skakig röst infon att "en läskig man var i huset". Då jag hade noll koll på vad som skett så sa jag bara att han fick vara här (jag visste vem det var och jag hade pratat med honom två dagar tidigare) men fick då veta att han inte längre var kvar i huset utan att han gått iväg. Yrvaken som jag var så somnade jag om. Först flera timmar senare vaknade jag men visste då inte om jag hade drömt eller om det var sant att min dörr hade öppnats mitt i natten av en kille jag bor med. Relativt snabbt kom jag dock fram till att det måste varit sant och strax därefter hör jag på nyheterna om något som påminde lite smått om mina tankar och funderingar. Då jag begav mig av ut i hallen fanns ingen av killarnas kläder eller skor kvar och genast började mitt hjärta slå lite snabbare. Jag intalade dock mig själv att det som sas på nyheterna omöjligt kunde skett här, då skulle jag ju vaknat! Sen som jag var begav jag mig därför av till skolan där jag sedan slängde iväg ett sms till den ena killen för att kolla läget. Något svar på mitt sms fick jag aldrig men några timmar senare ringde Annika (hyresvärden) och berättade vad som skett. Jag blev helt stum, visste inte vad jag skulle ta mig till. Kunde det som sagts i media verkligen stämma och hur kunde jag så fall ha sovit? Jag hade ingen aning men tankarna i mitt huvud blev bara fler och fler, kunde inte riktigt förstå vad som verkligen skett. Ville inte förstå!
Efter att jag fått detta samtal har mycket hänt, det har varit åtskilliga samtal hit och dit med olika folk. Under gårdagen ringde dessutom polisen då jag var i skolan och jag fick vara med om mitt livs första (och förhoppningsvis även sista) polisförhör, ingen rolig upplevelse men hon som ringde var kanonbra och svarade även på mina frågor.
Det kan spånas hur mycket som helst om en sånhär sak men efter att jag tillsammans med en granne gått genom hela huset (bortsett från två rum som var låsta) så syns inga som helst spår. Brandsläckaren sitter där den har suttit och vad vi kunde se så var alla dörrar och fönster hela. Jag är därför lite smått tveksam till att allt som strår i media stämmer, fram tills dess att jag vet vad som kommit fram hos polisen och tills dess att jag har pratat med den drabbade killen. Jag skulle därmed önska att ni inte förstorar upp det hela så extremt som man lätt gör och inte sprider massa rykten som inte stämmer. Självklart kan jag dock inte ens för allt i världen acceptera att en person hotar en annan människa att slå ihjäl honom, och detta flera gånger om! Utan att veta vad som kommit fram under förhör så kan jag dock intyga att killen i normala fall inte är det minsta hotfull utan att han bara behöver hjälp, helst redan för flera år sedan. Att han behöver hjälp höll dessutom polisen med mig om och han har nu blivit inlagd för just detta. Under dagen eller dagarna kommer han att förflyttas söderut och på måndag då Annika och hennes familj är tillbaka från sin semester så kommer hans saker att lämnas in till polisen tillsammans med en avhysning. Hans sista dag i kollektivet har därmed varit och det känns som att läget här genast blev lite tryggare.
"Hur mår den drabbade killen?" undrar ni nu förmodligen och för att svara på frågan så kan jag säga att jag personligen inte haft möjligheten att prata med honom. En jag känner har dock gjort det och jag har därgenom fått den glädjande informationen att han är okadd, om än lite skakis. Han verkade dock må relativt bra och jag hoppas för allt i världen att han vågar flytta hit efter det som skett!! Jag lovar nämligen att både vi i kollektivet och hyresvärden/de andra grannarna kommer att ta väl hand om honom, här är vi alla som en stor familj. Det som skedde för några dagar sedan var bara oturligt att just han blev en del av, jag kan inte tänka mig att det var personligt. Det var bara en tidsfråga innan något ske. Det kunde skett för två år sedan, idag eller om 10 år men nu skedde det natten till i onsdags och han hade oturen att vara den drabbade. Nu är det dock skett och jag är otroligt glad att det inte blev värre än vad det blev, att ingen blev allvarligt skadad!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar