Vart tog snön vägen?

Så sent som igår låg det 1,5 dm snö men idag då man kollar ut genom fönstret möts man av spöregn och gröna gräsmattor tillsammans med träd som mer eller mindre är dubbelvikna av ovädret. Samtidigt som detta sker så publicerar Skistar ett inlägg om att vissa skidbackar kommer att öppna i övermorgon, kan bli spännande med tanke på att det verkar bli regn ett tag framöver... Vart fasen tog det underbara advent/vintervädret vägen?!

Gällande skolan så gick jag under gårdagen in PEPPs sista projekt, ett projekt där vi ska kolla närmare på de 10 idéer som vi anser är bäst av de som kommit upp under höstens brainstormingar. Detta projektet innebär till skillnad från de tidigare väldigt mycket eget ansvar där det hela avslutas med en säljande presentation för våra partnerföretag. Utöver detta projekt har SKARP 6.0 även börjat planera vårt filmevent. Jag, Camilla, Marie och Pia att är ansvariga för inredningen under eventet samt planeringen av det där lilla extra som man som besökare är ute efter men som man har svårt att sätta ord på.
Resten av veckan kommer spenderas pluggandes hemma framför brasan.

I början av nästa vecka kommer ett litet klipp inför vårt filmevent att publiceras. Fram tills dess får ni nöja er med ett foto på det otroligt vackra som jag under gårdagsmorgonen möttes av då jag skulle bege mig av till skolan, en riktigt eldröd himmel och massor med snö!

PS. Detta inlägg skulle egentligen publicerats igår men strax innan det var färdigskrivet så blev det strömavbrott. Jag kan även meddela att marken nu åter är snötäckt DS.

1 månad kvar till jul och snön faller från skyn

Efter över 6h konstant snöande och minst 5cm snö på backen så inser jag glatt att det nog faktiskt blir en vit vinter även om jag ett tag nästan började tveka.För att få lite julstämning så tänker jag nu därför sätta på en jullåt under tiden som jag borstar tänderna, innan det sedan blir att tända ljus och krypa ner i sängen för att kolla på Pelle Svanslös samtidigt som jag skådar mina julgardiner och njuter av att snön faller utanför fönstret. I veckan vankas adventspiff på rummet för att välkomna december och julstämningen med öppna armar, för om jag nu riskerar att inte få uppleva en vit jul nere i Småland så tänker jag åtminstone ha maximalt med julstämning i kroppen innan jag beger mig söderut!

Åter på svensk mark

10 dagar i det glutenförlovade landet är nu avklarade och jag och de andra i PEPP är åter på svensk mark. Det har varit en fantastisk resa där vi varvat studiebesök, matmarknader och diverse provningar med restaurangbesök men trots att det varit en riktig livsnjutarresa så är de flesta av oss eniga om att det är skönt att komma hem till sitt eget boende - sin egen säng och sina egna matvanor. Våra matvanorna är nämligen något vi tvingats bryta rejält på, för även om italienarna hade de godaste hasselnötterna och den godaste osten jag någonsin ätit så saknade jag att äta rikligt med frukt och grönsaker. Till frukost blev det en sockerbomb och på restaurangernas möttes man av menyer fulla med pizzor och pasta i alla dess former. För att öka intaget av gluten samt kolhydrater ytterligare så serveras det sedan vitt bröd till all mat, att vara glutenallergiker i Italien måste vara rena mardrömmen! Utöver sin egen säng och sina egna matvanor så tycker jag som blond tjej att det jag saknat mest under Italienresan är känslan av att slippa bli utstirrad så fort man går utanför rummet. I Italien var nämligen jag och mina gruppmedlemmar huvudattraktionen, hade vi fått betalt för varje gång någon kollade på oss så hade vi varit mångmiljonärer för länge sen!

Kommande dagar tvingas vårt påbörjade livsnjutande att ta en paus och ge plats för en helg full med hårt arbete för att hinna bli klara med vår resefilm till på måndag. Tills dess att vi åter hörs och ses så får ni därmed njuta av en bildbomb från vår fantastiska resa.

Mysig italiens tant i sin coola vinkällare

Utsikten var det inget fel på!

Fin utsikt på morgonpromenad. I bakgrunden kan man svagt skymta alperna

På kvällarna då skolarbetet var avklarat väntade diverse nöjen, här i form av fotbollsspel
på hotellet tillsammans med två sköna norrmän som pluggar på universitetet i Pollenzo.

Dags för avfärd

Däcket är bytt, reflektionsuppgifter inskickade och väskan packad. Utanför fönstret skiner solen samtidigt som snön faller från himlen, Undersåker visar sig från sin bästa sida och jag hoppas verkligen att snön blir mer då jag är bortrest. Om bara en liten stund beger jag och mina underbara gruppmedlemmar oss av mot Trondheim redo att flyga till Italien för 10 dagars matresa. Jag kan lova att vi kommer njuta något makalöst av resan och jag är otroligt glad att vi får denna möjlighet!! Under min resa tänker jag dessutom njuta lite extra för alla där ute som planerat att gå skarp 7.0 men som tyvärr inte kommer kunna göra det pga intagningsstopp, jag lider med er!

Att en ryggsäck kan väcka så stor saknad trodde jag aldrig, men nu har jag fått det bevisat. Minnena med den är otroligt många och om bara någon minut startar ännu ett, dags för avfärd!

Äntligen!

Jag vet att klockan är mycket och att jag egentligen borde sovit för fler timmar sedan men när jag väl kom så nära målet så kunde jag inte riktigt låta bli när jag kommit in i skrivandet. Såhär vid 01.10 kan jag dock ÄNTLIGEN meddela er att jag är klar med alla reflektionsuppgifterna, som jag längtat efter att få säga detta! Nu ska jag alltså äntligen få vila mina händer som haft skrivkramp i flera timmar, och hoppas att jag slipper göra om något arbete under morgondagen för att jag anser att det inte är tillräckligt bra skrivit.

Imorgon väntar tvättning (om det finns någon tvättid), städning, inskickning av reflektionsuppgifter, skrivande av packlista, däckbyte, tömma återvinning, montera gardinstänger samt kolla information inför resan, men inte minst unna mig en lördagskväll framför tvn. Kort sagt så är det ingen risk att jag blir sysslolös.

skrivkramp

Skrivkramp har uppstått och snart borde det nästan börja lukta rök för att hjärnan är överansträngd... ska bara skriva en halv sida till sen får det allt bli att gå ut och prata lite med Ida som håller på att flytta in i huset. Under helgen kommer även Staffan hem från praktiken, ska bli otroligt skönt att få lite liv och rörelse i huset igen efter att ha bott här själv 1.5vecka! Dags att öka skrivkrampen, bara sisådär 4.5 sidor kvar innan reflektionerna är över för denna gång!

Om en vecka befinner vi oss i Italien och får förhoppningsvis ta del av det årliga åsneracet!

Vilken morgon...

Vilken morgon! Jag vaknar vid 7, en halvtimme senare än jag borde. Jag skyndar mig så att jag inte ska bli sen till skolan, men med 35 minuter tills dess att jag skulle behöva lämna huset så kommer Annika in och vi har ett långt välbehövligt samtal om allt och inget. Jag skickar ivg ett sms till mina gruppmedlemmar om att vi ses en kvart senare än planerat, samtidigt som jag slänger på mig skorna och halvspringer ut. Jag hinner dock inte mer än några meter innan jag inser att bilen har punka. Lugn och sansad ringer jag Sandra och informerar om läget innan jag sedan tar fram min inplastade estrellahandduk som får agera knäskydd, samt reservhjulet och de andra sakerna som behövs. Jag svär dock en gång lr två då jag inser att jag inte får loss vissa bultar. Som tur väl var så hade Annika dock inte hunnit köra till jobbet ännu så tillsammans lyckades vi få bort däcket och få på reservhjulet så att jag kunde köra till skolan. Jag hinner dock inte mer n upp på vägen inan jag möter en bil med hästtransport som får sladd på hela släpet. Jag kom på mig själv med att tänka "FAAAN, nu smäller jag också!!" men som tur väl var så gick det hela bra och 1 timme sen lyckas jag komma fram till skolan hel och även någorlunda ren.
Kort sagt så är det mycket man lär sig då man flyttat hemifrån och har långt till till sina nära och kära.
Nu blir det te på balkongen i skolan för att njuta över solnedgången innan jag sedan ska fortsätta mitt skrivande på reflektionsuppgifterna och ivänta svar från Annika om hur det går för mitt däck på sin semester i Järpen.
På återseende

Kort sammanfattning av senaste dagarna

För er som inte vet vad som hände hemma hos mig för några dagar sedan så tänkte jag göra en lång historia kort.

Natten till i onsdags skedde ett "bråk" i huset mellan en kille som bodde här och en som var påväg att flytta in, något som gjorde att polisen kom och tog hand om ena killen. Under hela "bråket" sov jag dock som en stock och först efter det blev jag väckt av ena killen och fick med skakig röst infon att "en läskig man var i huset". Då jag hade noll koll på vad som skett så sa jag bara att han fick vara här (jag visste vem det var och jag hade pratat med honom två dagar tidigare) men fick då veta att han inte längre var kvar i huset utan att han gått iväg. Yrvaken som jag var så somnade jag om. Först flera timmar senare vaknade jag men visste då inte om jag hade drömt eller om det var sant att min dörr hade öppnats mitt i natten av en kille jag bor med. Relativt snabbt kom jag dock fram till att det måste varit sant och strax därefter hör jag på nyheterna om något som påminde lite smått om mina tankar och funderingar. Då jag begav mig av ut i hallen fanns ingen av killarnas kläder eller skor kvar och genast började mitt hjärta slå lite snabbare. Jag intalade dock mig själv att det som sas på nyheterna omöjligt kunde skett här, då skulle jag ju vaknat! Sen som jag var begav jag mig därför av till skolan där jag sedan slängde iväg ett sms till den ena killen för att kolla läget. Något svar på mitt sms fick jag aldrig men några timmar senare ringde Annika (hyresvärden) och berättade vad som skett. Jag blev helt stum, visste inte vad jag skulle ta mig till. Kunde det som sagts i media verkligen stämma och hur kunde jag så fall ha sovit? Jag hade ingen aning men tankarna i mitt huvud blev bara fler och fler, kunde inte riktigt förstå vad som verkligen skett. Ville inte förstå!
Efter att jag fått detta samtal har mycket hänt, det har varit åtskilliga samtal hit och dit med olika folk. Under gårdagen ringde dessutom polisen då jag var i skolan och jag fick vara med om mitt livs första (och förhoppningsvis även sista) polisförhör, ingen rolig upplevelse men hon som ringde var kanonbra och svarade även på mina frågor.
Det kan spånas hur mycket som helst om en sånhär sak men efter att jag tillsammans med en granne gått genom hela huset (bortsett från två rum som var låsta) så syns inga som helst spår. Brandsläckaren sitter där den har suttit och vad vi kunde se så var alla dörrar och fönster hela. Jag är därför lite smått tveksam till att allt som strår i media stämmer, fram tills dess att jag vet vad som kommit fram hos polisen och tills dess att jag har pratat med den drabbade killen. Jag skulle därmed önska att ni inte förstorar upp det hela så extremt som man lätt gör och inte sprider massa rykten som inte stämmer. Självklart kan jag dock inte ens för allt i världen acceptera att en person hotar en annan människa att slå ihjäl honom, och detta flera gånger om! Utan att veta vad som kommit fram under förhör så kan jag dock intyga att killen i normala fall inte är det minsta hotfull utan att han bara behöver hjälp, helst redan för flera år sedan. Att han behöver hjälp höll dessutom polisen med mig om och han har nu blivit inlagd för just detta. Under dagen eller dagarna kommer han att förflyttas söderut och på måndag då Annika och hennes familj är tillbaka från sin semester så kommer hans saker att lämnas in till polisen tillsammans med en avhysning. Hans sista dag i kollektivet har därmed varit och det känns som att läget här genast blev lite tryggare.
"Hur mår den drabbade killen?" undrar ni nu förmodligen och för att svara på frågan så kan jag säga att jag personligen inte haft möjligheten att prata med honom. En jag känner har dock gjort det och jag har därgenom fått den glädjande informationen att han är okadd, om än lite skakis. Han verkade dock må relativt bra och jag hoppas för allt i världen att han vågar flytta hit efter det som skett!! Jag lovar nämligen att både vi i kollektivet och hyresvärden/de andra grannarna kommer att ta väl hand om honom, här är vi alla som en stor familj. Det som skedde för några dagar sedan var bara oturligt att just han blev en del av, jag kan inte tänka mig att det var personligt. Det var bara en tidsfråga innan något ske. Det kunde skett för två år sedan,  idag eller om 10 år men nu skedde det natten till i onsdags och han hade oturen att vara den drabbade. Nu är det dock skett och jag är otroligt glad att det inte blev värre än vad det blev, att ingen blev allvarligt skadad!!