Gott nytt år

Med mindre än en timme kvar till det nya året så tänker jag göra det som många andra redan gjort. Summera det gångna året. Summera året som för mig har varit en känslomässig berg- och dalbana, bjudit på många minnesvärda stunder och som lärt mig otroligt mycket.

- Årsskiftet 14/15 spenderades med jobb på Aurora skystation. Regnet föll från himlen, lyktorna som skulle åka mot skyn landade i snön, ingen raket så långt ögat kunde nå och betydligt mycket sämre skumpaförsäljning än förväntat. På väg hem från jobbet, några timmar senare än förväntat drattade jag dessutom dit två gånger och slog mig gansla rejält, men den som väntade på något gott... Ca 2.30 började även jag min nyårsfest. 

- januari till mars spenderades i Abisko. Jag fick besök av pappa med familj, bodde på ishotellet och drog på tjejhelg i Stockholm med bästa vännerna. I slutet av mars tog även jag och Ruffe vårt pick och pack för att äntligen flytta söderut igen.

- 11april började resan mot min drömdestination. Framför mig hade jag otroliga 4veckor i Ecuador och 5veckor på Galapagos.

- 10juni landadde jag åter i Sverige efter 2 fantastiska månader utomlands där jag gjort allt från att lifta en kväll några mil utanför Quito till att ha simmat med hajar och sjölejon och spenderat varma stjärnklara kvällar med nyfunna vänner på en båt ute i Galapagos övärld. 

Efter några veckor eller två i södra delarna av landet så drog jag än en gång upp till Kebnekaises fjällstation

- Juli spenderades jobbandes på Keb följt av en fjällvandring ner till Salto.

- Positivt antagningsbesked om studiestart kom då jag låg på en stand på Öland och glassade. Efter en hel del sökande lyckades jag sedan få tag på en fantastisk liten stuga i Träslövsläge dit jag i slutet av månaden flyttade. 

Växjö bjöd på Karl-Oskarsdagarna och Kalmar på Kalmar stadsfest.

- September bjöd på skolstart på butikschefsprogrammet i Varberg.

- oktober bjöd på allt från spontana spelningar med Solala och Timo till afterwork och musikquiz. 

Första tentaångesten avklarades och första tentan skrevs med bra resultat, något som firades en fin höstdag med tillverkande av dörrkrans (festligt värre!).

- i november bar det av mot Stockholm för julbord i skärgården med fint folk från Keb. Även musikal avklarades under helgen i storstan. 

-december har inneburit besök av familj och flera vänner följt av vinst i pepparkaksbyggnation i skolan samt julfirande med släkten. 

Mellandagsrean innebar att efter 4år ta farväl av min slitna och totalspruckna Samsung Galaxy Xcover samt välkomna en turkos Sony zperia z3 compact. 

Nyårsafton levererar trerätters middag följt av raketer vid Varbergs fästning.

Gott Nytt År alla fina människor. Nu taggar vi inför 2016 och många fler härliga äventyr!

God Vit Jul

För mig går julen och restern av vintern hand i hand med snö. Att gång på gång gå upp för pulkabackarna för att få susa ner genom det vita pudret som piskar lätt i ansiktet. Jag minns vintrarna som yngre, då snön lös vit utanför fönsterna. Idag däremot, den 21 december 2015 är snön någon helt annanstans än här hos mig. Om jag inte vetat att det var december så hade jag chansat på mars: grön gräsmatta, 10grader varmt och blommor som blommar. Trots att adventsbelysningen är uppe sen några veckor tillbaka och julmusikens toner fyller rummer tillsammans med doften av pepparkaka är julkänslan nämligen långt bort, allt p.g.a vädret. Att vi enbart haft minusgrader ca 3 dagar och jag inte fått se någon snö gör mig lite ledsen. Att inte få känna kylan som biter i mina kinder. Det var stundtals kallare i fjällen i somras än vad det är här nu...

Jag undrar hur jag för nästa generation, mina kommande barn ska förklara känslan av snö och allt som hör den till. Jag är nämligen rädd att de aldrig får uppleva det själva. Inte få uppleva snögubbar, snölyktor, snöbollskrig, kyla, pulka, utförsåkning, vårvintern samt varm choklad och grillat efter en dag i backen. 

Även om vädret tyvärr inte är något vi kan styra över så har jag en sista sak jag vill skriva på min önskelista. Jag önskar mig en riktig vinter! 

God jul från ett vårvarmt Träslövsläge, med hoppet om att mittersta småland ska leverera mer kyla. 

Plugghelg blev myshelg

Är det något jag har lärt mig när jag pluggat så är det att det är otroligt svårt att plugga om man inte har motivationen till det. Att det därför allt som oftast är bäst att lägga undan studierna helt för att göra något roligt. Så var det för mig denna helgen. Egentligen skulle jag ha mig en plugghelg för att kötta på lite nu inför jul och nyår så jag kan få vara lite ledig då. Tyvärr tyckte inte min motivation samma sak, så istället för en plugghelg så blev det en myshelg med Nette. På fredagen dracks det glögg, bakades lussekatter, kollades på IDOL-finalen och pratade om musik/mode från det goa 90-talet. På lördagen blev det några besök i second hands innan det bar av till Göteborg och Liseberg. En väldigt bra, mysig och välbehövlig helg alltså. Jag hoppas er varit lika bra som min. 

Med glädjen att de första 9 högskolepoängen från Högskolan i Skövde nyss blivit godkända laddas det nu om inför kommande vecka. Då vankas sista juridikföreläsningen och näst sista veckan med grupparbetet i marknadsföring II följt av en riktig tjejhelg då bästa vännerna kommer på besök. 

Liseberg i lördags - det var bara snön som saknades

All I want for christmas is you

Tiden springer iväg och i takt med att jag snart gått 1/4 av min utbildning så närmar sig julen med stormsteg. Redan nästa helg är det faktiskt första advent. På ett sätt kan jag verkligen se fram mot julen. Känna kylan bita i kinderna och få känna doften av glögg och nybakade lussekatter samtidigt som ljus lyser upp hemmen och julmusiken spelas ur högtalarna. Jag kan dock inte undgå att i dessa tider även tänka på de stackars barnen som inte har någon att fira med eller som har det men som trots det blir bortprioriterade och detta pga. någon form av drog, i de flesta fallen kallad för alkohol. Om bara tiden (och platsen här hemma) funnits så hade jag mer än gärna engagerat mig i vit jul som arbetar hårt med att hjälpa barn som utsätts för detta. Nu får jag dock nöja mig med att sprida budskapet vidare till andra, något jag däremot gör med glädje. Därmed kan jag tipsa er alla om att gå in på vitjul.se och läsa mer. Känner ni att ni har tiden och kärleken så ser jag dessutom mer än gärna att ni anordnar någon form av vit jul- aktivitet där ni bor. De behöver inte vara mer avancerade än att spendera några timmar i pulkabacken och avsluta med lite grillad korv eller anordna ett pepparkaksbak, eller varför inte bjuda in ett barn till just er julafton? Oavsett hur vi väljer att göra så vill jag att ni tar er en liten funderare på hur just era alkoholvanor ser ut i närheten av barn.

Självklart finns det även de familjer som vill ge sina barn en "riktig" jul men som inte har möjlighet till detta rent ekonomiskt. För att hjälpa dessa har det skapats något som kallas för julhjälpen. Det finns på olika ställen i landet och mer information om varje stads engagemang finner ni på facebook. Gå gärna in även där och se om ni kan vara behjälpliga med något.






Oavsett hur just du väljer att reagera på det som skrivits ovan så har åtminstone jag personligen valt att ta ställning till båda sakerna. Jag har delat med mig av saker jag inte längre behöver och jag har skrivit under med mitt namn på vitjul.se. Detta eftersom jag vill att alla ska få möjligheten att känna den gemenskap, trygghet och glädje som hör julen (och resten av året) till. Ge alla möjligheten att känna det som många av oss ser som en självklarhet.

Önskelista

Har ett antal gånger senaste tiden fått frågan vad jag önskar mig i julklapp så jag tänker mig att jag lägger upp det här istället.

• Din underskrift till vit jul
• Din anmälan till donationsregistret   
• Astrid Lindgrens kappsäck (ja den har faktiskt börjats säljas igen :))
• Hörlurar att ha utanpå öronen (helst ihopvikbara då de kommer att få resa en hel del)
• Vinröd enfärgad tjock sjal/halsduk 
• Ticket to ride
• Ny mobil alt. presentkort på Davids
• Egen bostad
• Typ 15 förpackningar med bläckpatroner till Epson xp-402 och ungefär lika många paket skrivarpapper
• http://merorgandonation.jetshop.se/produkter/smycke-hjarta 
• Stora guldpasset på Liseberg (gärna med tillhörande rabattkort till Öresundstågen)
• Träningsskor
• Stilren klocka 
• Fickkniv 
• Glasögon 

Färsk fisk

Att ha en fiskebutik precis utanför skolan är knappast något jag är van vid, men sån lyx det är. Det är klart att det är lite dyrare än att köpa fryst fisk på typ ICA, men de få gångerna jag äter fisk/skaldjur betalar jag gärna lite extra för att få den färsk. Dessutom är det rena lyxen att gå in i butiken och kolla på kylen med bl.a alla räkmackor med handskalade räkor och disken där fisken ligger prydligt på en bädd av is. Dessutom luktar butiken verkligen västkusten.
Idag är en dag då jag unnade mig just detta lilla extra.

Fiskgryta gjord på kokosmjölk 

Bra start på helgen

Efter lång väntan så hade tillslut äntligen äntligen resultatet på första tentan kommit upp. Det var med en skräckblandad förtjusning som jag loggade in på studentportalen men där och då var jag ganska lugn. Då jag väl hittat platsen där resultatet publicerats så lyckades jag dock först klicka mig in på statistiken, kanske inte det smartaste eftersom jag genast blev lite mer nervös eftersom det första jag såg var att 24% kuggat... Skulle jag vara en av dem? Med en lättnad kan jag dock säga att jag inte var det. Istället lyckades jag på något vis kamma hem ett VG (om än med 0.0poängs marginal) och därmed få det högsta betyget man kunde få. Betyget var dock bara ett plus, mitt mål var trotsallt bara att klara den och det lyckades jag med - heja heja!! Ikväll blir det därför riktigt fredagsmys. Tvn visar idol och till mat blir det ugnsstekt kål som serveras med salladsost och stekt kyckling. Dagen till ära har jag även bakat kladdkaka och serverade den med blåbärsgrädde - gott!

Trevlig helg :)

Tiden går fort när man har roligt

Som sagt, tiden går fort när man har roligt. Sist jag skrev här var nämligen i mitten av juli, dvs. snart 4 månader sedan. Jag har vid flera tillfällen varit på väg att publicera något inlägg, om så bara några bilder men det har hela tiden kommit andra saker mellan och jag har inte riktigt haft någon lust. Nu känner jag dock att jag åter har lite motivation, vi får se om det håller i sig eller om det bara är tillfälligt. Oavsett vilket så har det hänt väldigt mycket sedan sist ni hörde något från mig: Keb, negativt intagningsbesked, förvirring om framtiden, fjällvandring, positivt antagningsbesked, desperat letande efter bostad, flytt till ny stad, studiestart, nollning, öronproblem, tentaångest, västkustliv osv. Det finns egentligen hur mycket som helst som jag kan skriva om. Jag tänkte dock bara nämna några få av de sakerna som skett eftersom jag ska försöka fatta mig relativt kort. Normalt sätt brukar jag inte vara så bra på det så vi får se om jag lyckas eller ej. Jag har dock inte gett upp hoppet ännu om att en dag lyckas med det även då jag varit borta en längre tid. Kanske idag är dagen då det sker?

Det var mitten av juli och för många var det en helt vanlig torsdag, vissa hade nyss börjat semestern och vissa skulle snart avsluta sin. För mig var det dock en dag jag väntat på i flera månader. Jag skulle få ett första besked om min framtid. Några dagar efter denna torsdag skrev jag en liten text som beskrev hur jag kände där och då. Jag låter den tala för sig själv. "I torsdags var jag en av alla de nervösa stackarna som hade magknip då man otåligt satt och väntade på ett antagningsbesked med information om ens framtid. Nagelbitande nervös väntade jag och många andra på första antagningsbeskedet till högskolan. Tyvärr blev det dock ett negativt besked för mig. Jag fick mina framtidsdrömmar lätt krossade.... faaaaan!! Så hur ser planerna ut nu? Jadu jag har ingen jäkla aning!".

Tankarna om min framtid hade satts i ordentlig rullning, beskedet var varken det jag ville eller faktiskt ens trodde jag skulle få. Helt plötsligt blev jag därför även otroligt tveksam om jag skulle komma in på andra antagningen en månad senare. Jag var snarare nästan säker på att jag inte skulle göra det och jag bestämde mig att skaffa en B-plan. Hjärncellerna brändes en efter en av överhettning och jag visste knappt in eller ut. Tillslut hade jag dock kommit på en som faktiskt kändes mer än okej: jag skulle komma tillbaka till min älskade fjällstation och jobba där säsongen ut för att sedan flytta till Malmö.

Min ordinarie anställning gick mot sitt slut och jag drog iväg på några dagars fjällvandring. Jag ändrade dock rutten en aning mot hur jag först hade tänkt att den skulle vara. Jag kände nämligen ett stort behov av att träffa stugvärden och drängen i Kaitum. Träffa de som jag tydligen lyckades charma då de några veckor tidigare besökte Kebnekaises fjällstation och som jag fick äran att ha vid ett av mina bord (att tillägga är att jag under hela middagen var helt omedveten om vilka de var). Jag kände att jag ville träffa de som sagt så otroligt mycket gott om mig utan att jag varit medveten om det. Beslutet att ändra min vandring för att möta dem är bland det bästa jag tagit denna sommaren. De gav mig nämligen känslan av att vara en i deras familj. De överöste mig med fina komplimanger och  mitt ego fick sig en rejäl skjuts då jag gång på gång fick höra att jag är deras favoritservitris och att de berättat om mig till supermånga gäster som passerat deras stuga. Jag blev nästan generad över allt de sa. Dessutom peppade de mig något fruktansvärt mycket. De lyckades faktiskt ge mig hopp om framtiden och jag kände hur jag bara ville bli adopterad av dem. Utan dem hade jag förmodligen aldrig varit där jag är idag. B-planen med Keb och Malmö lyckades nämligen tillslut bli A-planen med Varberg och studier på butikschefsprogrammet. Jag hade gjort det. Jag hade kommit in på andra antagningen. Jag hade än en gång lyckats med ett av mina mål här i livet. Tack ni fina människor som fortfarande trodde på mig då jag inte ens själv gjorde det, ni värmer mitt hjärta!

"Välkommen hem"

Så var jag tillbaka på min fina, älskade och saknade fjällstation och det känns verkligen bra. Att möta platsen och all personal igen, med hälsningsfrasen "välkommen hem!" gav mig verkligen både glädje och trygghet. Det är på keb som jag trivs och det är här som jag vill vara. Denna sommaren stannar jag dock bara här i några veckor, men under den tiden ska jag verkligen se till att njuta lite extra.

Dags att släpa sig ut på fjället en snabbis innan jobbstart.

Foto från förra sommarens fjälläventyr. I bakgrunden Tuolpagorni

Ett år äldre

Så har det hunnit gå 12 månader sedan denna dagen förra året och jag har hunnit bli ett helt år äldre. Därmed vill jag än en gång tacka för alla gratulationer och meddela att jag hade en mysig (om än lite halvkörig) födelsedag med allt från tårta i sängen till strålande sol, massor av kramar samt after work. Tack alla fina människor för ert bidrag till den lyckade dagen! :)

Packlista

Ni som känner mig vet förmodligen redan att jag har en förkärlek till listor och att jag använder dem till allt. Att jag gör packlista även om jag bara ska iväg till en kompis på fest och ska stanna där över natten. Därmed hade jag aldrig fått med mig alla viktiga saker och överlevt min Ecuadorresa utan en lång och detaljerad packlista. Att den totalt var 3 datorskrivna sidor lång säger ganska mycket. Vissa saker skulle garanterat kunna stanna i Sverige men många saker skulle jag aldrig klarat mig utan. Många av dessa var dessutom saker som jag både en och två gånger övervägde att lämna hemma men som jag tack och lov släpade med mig. För att ni andra inte ska glömma några av dessa superbra prylar kommer här därför en lista (någon som är förvånad?) som är värd att ha i åtanke vid nästa packning.

Några av sakerna som jag innan hemfärd lämnade till bättre
behövande i Ecuador. 

11 saker jag övervägde att lämna hemma men som jag trots det tog med mig och som jag aldrig överlevt utan

- Pannlampa (kanon att ha som sänglampa och nästintill ett måste utanför städerna)

- Fickkniv (utbudet av färsk frukt är stort utomlands. Genom att alltid ha en liten kniv med sig blir detta lättare att ta vara på)
- Extra väska utöver dagsryggsäck (skönt att ha som strandväska, skolväska osv.)
- TJOCK tröja (tro det eller ej men även utomlands kan det bli kallt) 

- Regnjacka (fråga mig inte varför jag ens övervägde att lämna denna hemma...) 

- Undeställströja (superskönt att ha vid ex. vandringar på lite högre höjd)

- Tunnare täckväst (underbart att ha då jacka är för varmt men bara tröja är för kallt)
- Undervattenskamera* (bästa prylen någonsin!)
- Skarf (Funkar som det mesta: filt, handduk, klänning, halsduk osv).
- Kabinhake (lysande pryl då väskan är full och man inte vill bära saker i handen alt. bara vill ha något lättillgängligt)
- Tunnare sovsäck (Om man hemma är van att sova med täcke året runt så blir det lätt ganska rått efter ett tag att enbart sova med lakan under sin resa. Om en sovsäck är en del av packningen kan man enkelt undvika detta.)

*övervägdes aldrig att lämnas hemma. Däremot en av resans viktigaste prylar.



5 saker jag önskar jag tagit med mig men som fick stanna i Sverig

- Spork (lysande att ha då man varken vill äta hemma eller på restaurang. Vissa hostel som har kök kan dessutom ha bristfällig/snuskig utrustning eftersom det nästintill aldrig finns varmvatten i kranarna. Därmed kan det vara skönt att ha med sig något eget att äta med)
 - Hatt (går absolut att få tag på i Ecuador men är då relativt dyra, väldigt turistiga och ofta        ganska fula)
- STORT minneskort till kameran
- Extra bankkort (vissa kort funkar inte i alla bankomater. Genom att ha flera bankkort säkrar man enkelt både detta och pengartillgången efter eventuellt borttappande av kort. Vid behov att ta ut större summor pengar samtidigt undviks även lättare den spärrning av bankkortet som sker vid för höga uttag under för kort tid)
- solglasögon med styrka

Stort tack för resan

Jag vill bara skicka ett stort tack till er alla som varit en del av min helt magiska Ecuador- och Galapagosresa. Det har verkligen varit två helt fantastiska och minst sagt oförglömliga månader. Att jag dessutom hela tiden enbart haft mig själv som jag kunnat lita på till 100% har verkligen gjort att jag utvecklats massor rent personligt. Stort tack för det! Jag tycker även att det är kul att så pass många av er här hemma hela tiden haft viljan att ta del av min resa genom min blogg. Jag hoppas att jag genom mina inlägg åtminstone lyckats inspirerat någon till att också våga vara lite halvgalen och ta lite osäkra men ack så spännande steg som man länge drömt om men inte vågat ta. Att jag lyckats inspirera åtminstone någon till att våga ta stegen ut på den lite mer osäkra marken för att få känna den otroliga friheten av att inte vara beroende av något och därmed få känna glädjen även i de små sakerna. Om du däremot är en av de som jag fortfarande inte lyckats övertala helt så kan jag förstå dig. Att känna rädsla inför något nytt är nämligen naturligt. Personligen har jag dock redan vågat utmana mina rädslor så pass mycket att jag lärt mig gilla känslan av att det pirrar lite i magen av att jag inte har full koll på vad som sker. Det tror jag att du också kan göra. När resultatet av din handling som är grundad i en liten rädsla kommer så gör det nämligen det allt som oftast med pompa och ståt. Man känner sig stolt som en tupp. Dessutom finner man alltid någon under sin resa som är villig att hålla en i handen då man verkligen behöver det som mest. Man möter alltid någon som är villig att hjälpa en på vägen mot sitt mål. Detta gäller både dig och mig. Även du kommer att finna stöd om du väl tagit dig ut på lite mer osäker mark. Jag hoppas därmed att jag åtminstone lyckats inspirerat någon till att våga. Våga försöka förverkliga sina drömmar istället för att enbart drömma!
 

Foto taget under vandring vid Teleferico, Quito

Tack för mig och tack för dessa resemånader. Nu ska jag njuta i södra Sverige ytterligare någon vecka innan jag sedan återförenas med min älskade fjällstation. Återförenas med platsen som jag för bara ett år sedan varit småskraj att söka jobb på eftersom rädslan av att inte få ett efterlängtat jobb skrämde mig. Jag lyckades dock tack vare min vilja, och det vet jag att du också kan. Våga våga! Tillsammans kan vi våga!

Ps. Om du skulle tycka det vore roligt att bli en del av mitt nästa äventyr så är du varmt välkommen att höra av dig till mig. Tid och plats för min nästa resa är i dagsläget oklart men möjligheterna är oändliga.  Ds.

2 månader senare

Idag för nästan exakt 2 månader sedan satt jag nervös och förväntansfull på Köpenhamns flygplats i väntan på att jag skulle kasta mig ut på osäker mark och påbörja min första egna resa utomlands. Idag sitter jag istället på Amsterdams flygplats och väntar på att påbörja sista flygningen på min hemresa. Beräknad restid från Quito till Köpenhamn var ganska exakt 18.5h men i dagsläget är flyget minst 30 minuter sent så vi får väll helt enkelt se när jag kommer hem. Min mobil är åtminstone så pass fungerande att ni kan nå mig, även om jag inte kan kontakta er (internet här för dåligt för att ladda den med pengar). Hemresan i övrigt har gått så mycket bättre än förfarat. Jag fasade lite för den långa av flygningarna med tanke på hur den var sist men allt gick kanonbra. Denna gången slapp jag massor med luftgropar, skrikande barn och försök till att fördriva tiden eftersom jag inte kunde sova. Denna gången bestod resan istället av total tystnad och mörker samt massor med sömn. Efter detta kommer jag aldrig mer vilja flyga längre sträckor på dagtid!

På ett sätt ska det bli skönt att komma hem igen och på ett sätt ska det bli väldigt tråkigt. Det ska bli skönt att kunna kommunicera obehindrat, ständigt ha tillgång till varmvatten, kunna äta något som smakar något annat än sött, slippa tänka på tidsskillnader så fort man vill prata med någon vän/släkting, ha så pass brett matutbud att man kan välja att inte äta blaskiga soppor och ris, ha möjligheten att betala med kort och inte behöva bära med sig passet överallt. Det ska även bli skönt att slippa alla avgaser samt att ständigt bli utstirrad och kommenterad överallt. Främst så ska det dock bli skönt att åter ha närhet till nära och kära. Att ha möjligheten att ta hjälp av någon man känner, eller åtminstone pratar något annat än spanska när man faktiskt behöver det. Ha möjligheten att vara nära någon som känner en. Vissa saker kommer jag dock sakna otroligt mycket efter att jag kommit hem till Sverige igen, det vet jag redan. Jag kommer sakna all färsk frukt och juicer, genuiniteten, enkelheten, friheten och tillgängligheten. Att kunna göra vad jag vill när jag vill utan att någon anan lägger sig i, att slippa bry sig om allt vad tid heter och den ständiga kontrasten mellan stress och totalt lugn. Jag kommer sakna den underbara naturen med dess tillhörande djurliv, att inte behöva höra massa skitsnack överallt hela tiden samt allas ärlighet och öppenhet. Vad som dock berört mig mest under min resa, något jag redan saknar och som verkligen får mig att le lite extra är barnen med dess tillhörande föräldrar. Dess gemenskap och lycka. Jag kommer sakna att vart jag än går få se föräldrar som är i nuet och spenderar tid med sina barn; visar dem all sin kärlek, glädje och närhet/tillgänglighet genom att leka och spendera tid med dem. Att söndagarna dessutom är barnens dagar tycker jag är väldigt fint. Det visar verkligen hur mycket de betyder. Är det något jag kommer sakna lite extra så är det att ständigt få se lyckan i barns ögon då de inser att sin familj faktiskt inte distraheras av några dumma skärmar utan är närvarande där och då. Lyckan i barnens ögon då de inser att föräldrarna är villiga att ge dem det vackraste som finns: deras tid och kärlek!

Trött, nöjd och lagom fattig

Efter gårdagens lämnande av övärlden så kom jag efter mycket om och men fram till Otavalo. Normalt sett tar resan dit från Quitos flygplats enbart några timmar med buss, men inte igår... Igår blev resan istället ett betydligt mycket större projekt än förväntat. Första bussresan gick dock bra, det var först därefter som den långa väntan påbörjades. I 2.5h stod jag och en annan resenär och bara kollade på alla våra bussar som passerade oss för att de var fulla. Tillslut gav vi upp. Vi lyckades få tag på ytterligare 2 resenärer innan vi bestämde oss för att försöka sicksacka oss förbi tidigare bussar i hopp om att någon passagerare hoppat av någon av dem. Därmed tog vi en helt annan buss än vad som först var tänkt, följt av att vi delade en taxi till utkanten av nästa stad (klockan var nu 20.30 och vi hade kommit knappt 1/3). Där blev vi avsläppta mitt i en mörk rondell. Efter ytterligare ca 30minuters dissande av bussar lyckades vi nu dock få stopp på en bil. Tyvärr hade denna däremot enbart plats för 2personer, så eftersom vi var 4st så fick helt enkelt jag och den tyska killen snällt stå kvar i rondellen i väntan på bättre tider. Då klockan hunnit bli 22.00 hade dock både sömnen och hungern åter blivit allt mer påtaglig för oss båda. Vi hade trotsallt bara ätit frukost. Därmed var den dyra taxiresan närmare än någonsin. Plötsligt hände dock något. Jag hade lyckats få stopp på en buss! Okej denna buss hade egentligen inte heller plats för oss, men eftersom de var så otroligt snälla så fick vi sitta framme hos chauffören på ett säte som i vanliga fall enbart personalen får nyttja. Efter många timmars väntande hade vi alltså fått varsin guldbiljett. Väl framme i Otavalo kom dock nästa utmaning; vart skulle vi sova? Klockan hade ju hunnit bli 23.30 och det var knappast någon storstad vi kommit till. Guldbiljhetten höll dock i sig och efter enbart 10minuters letande lyckades vi hitta ett öppet hostel som hade två lediga rum. Det dröjde sedan inte många sekunder innan jag sov som en stock.

Vänta nu lite, min ryggsäck väger ju redan 21kg och är
typ överfull... Hur tänkte jag lösa detta? 

Imorse 05.20 ringde väckarklockan. Det var dags att påbörja den fullspäckade marknadsdagen. Vad som väntade var djurmarknad följt av matmarknad och indianmarknad. Tanken var från början även att jag skulle ta mig till en lädermarkad i nästa ort, men eftersom jag runt lunchtid lyckades gå vilse i jakten på mitt hostel så blev det inget med det. Istället fortsatte jag spendera mina pengar i Otavalo i jakten på fler roliga fynd. Dock kunde jag inte riktigt släppa djurmarknaden som varit tidigare under dagen. Den var hemsk. Jag mådde riktigt illa av att se hur djuren behandlades och då jag för några timmar sedan försökte äta någon form av kött så blev jag faktiskt riktigt äcklad. Om det var det var djurmarknaden som var orsaken vet jag däremot inte. Åt upp den gummiaktiga födan som skulle vara min kvällsmat gjorde jag åtminstone inte. Istället gick jag och träningsverken som jag fått efter dagens shopping upp på rummet och kollade på någon sydamerikansk musikgala och åt färsk ananas, jordgubbar och vattenmelon. Mums! Nu vankas dock en lång natts sömn, packningen får bli morgondagens utmaning. Imorgon tänker jag sedan försöka ta en buss till Quito där de sista dagarna på min resa kommer att spenderas. 

Lycka

Sista dagen på drömdestinationen börjar sakta gå mot sitt slut samtidigt som varma lätta sommarvindar anländer. Det har blivit dags för en sista kvällspromenad. Den lilla staden känns vackrare än någonsin och sandstranden känns ovanligt mjuk under hennes bara fötter. Det långa solblekta och nytvättade håret fladdrar över den nakna ryggen samtidigt som vinden tar ett lätt tag i hennes långa transparenta sommarklänning. Hon känner sig vacker. Hennes osminkade men ack så sommarfärgade ansikte bär ikväll dessutom på ett ovanligt stort leende. Kanske är det den dyra men ack så goda varma chokladkakan med vaniljglassen och den varma chokladsåsen som är anledningen till leendet, förmiddagen på stranden eller kanske den vackra livfulla utsikten från fiket tillsammans med den bra boken och den härliga 80-talsmusiken? Hon vet inte svaret men hon bryr sig inte heller. Istället leker hon med tanken av vad som skulle kunna få henne att känna denna underbara känsla oftare.

Någonting gör att hon ikväll känner sig ovanligt lycklig. Någonting gör att hon just nu mår lite extra bra. Hon vet inte varför men just ikväll uppskattar hon sin envishet och sina galenskap lite extra mycket. Hon njuter av sin egen närvaro och hon njuter av sitt liv. Hon älskar sitt liv!

Underbara dagar, underbara liv

Hej igen ni fina. Jag hoppas allt är bäst med er. Det är det åtminstone med mig. Sedan vi hördes sist har jag nämligen upplevt några av mitt livs bästa dagar. Efter att 8 dagar till havs har avklarats så är jag nu däremot tillbaka på San Cristobal, vilket förvisso inte är fy skam det heller. Dagarna på Aida Maria är dock svårslagna och jag hade gärna kryssat ytterligare någon vecka. Efter 6 veckors backpacking var nämligen känslan av att få bli ordentligt omhändetagen, om än bara för några dagar otroligt härlig. Känslan av att slippa tänka på allt från transporter till väckning, mat och aktiviteter. Känslan av att under en vecka få leva skalmanliv. Leva efter en mat och sovklocka. De må ha kostat både en, två och t.o.m tre slantar men jag rekommenderar verkligen alla att göra en liknande kryssning för det är verkligen värt det. Det är helt klart bästa sättet att upptäcka Galapagos på. Däremot verkar det som att mer eller mindre alla svenskar har missat detta paradis, hur nu det har gått till. Dock är det inget jag ska klaga allt för mycket över. Desto mindre turister här är desto mer exotiskt blir det för galningar som mig. Om någon däremot överväger att eventuellt åka hit så har jag bara en sak att säga: gör det!

Nehe tillbaka till vad som skett sedan sist, det var ju faktiskt vad jag upplevde under mina kryssningsdagar som var huvudsyftet med detta inlägg. Om jag däremot skulle beskriva allt jag upplevt så skulle jag förmodligen kunna skriva en bok om varje dag, men det skulle ta fram till min död skulle jag gissa på eller kanske t.o.m till öarnas förfarade seperation. Därför kommer ni nu istället mötas av en oerhörd snabbversin av min tid på Aida Maria, även om den också är ganska lång. Läsa om dagarna som bestod av 50% landaktiviteter och 50% vattenaktiviteter. Ni kommer att få läsa om några av mina bästa minnen. Från början var även tanken att ni skulle få skåda några av mina favoritfoton från resan, men tyvärr håller inte internet med mig. Om det däremot ändrar sin åsikt så lovar jag att uppdatera detta inlägg omgående så att det blir lite roligare att läsa. Om inte så får ni tyvärr vänta någon vecka tills dess att jag är tillbaka i Sverige. Tills dess skulle jag såklart kunna använda bilder från google, men det vill jag faktiskt inte. De visar nämligen inte min resa. Istället vill jag att ni använder er fantasi. Jag hoppas att den är tillräckligt bra för att inte göra er allt för uttråkade av detta gigantiska inlägg. Jag hoppas även att jag trots bildbristen kan sprida lite inspiration så att det i framtiden kanske blir jag som får äran att kolla på era foton från detta paradis.

Låt kreativiteten och den senaste veckans underbara resan börja!

Dag 1, söndag 24/5-2015. Santa Cruz, huvudön

Med start på Baltas flygplats blev jag, 1 fd. norrman, 2 koreaner, 2 australiensare och 9 amerikaner transporterade till båthamnen där vår båt med dess tillhörande besättning väntade. Eftermiddagen spenderades vid en strand på Santa Cruz där vi snorklade och kikade på flamingos. På kvällen vankades välkomstdrink och middag innan nattens långa båtresa till Genovesa påbörjades.  

Genovesa

Dag 2, måndag 25/5-2015. Genovesa, fågelfantasternas paradis.

Efter ca. 7h båtresa så vaknade jag och resterande på Aida Maria upp strax utanför ön Genovesa. Detta är en av Galapagos östraste öar och den ligger en bra bit från de resterande. Därmed är detta en ö som de flesta av alla turister inte besöker eftersom majoriteten av alla enbart gör en 5dagars kryssning. Dock är de flesta av dem förmodligen glatt ovetande om vad de går miste om. Genovesa var nämligen en av de öar som kändes mest unik och som jag gillade mest, även om jag normalt sett inte är någon fågelfantast. Ugglorna, frigrate birds med dess stora röda ballong, nazca boobies och inte minst redfooted boobies var dock väldigt charmiga och att komma så nära dem som vi gjorde var oerhört coolt.

På kvällen påbörjades ännu en gång en lång båtresa. Denna båtresa var dock långt ifrån lika lugn som förra nattens hade varit. Efter åtskilliga närkontakter med väggar, stolpar och trappor insåg jag och de andra resenärerna däremot en gång för alla varför mer eller mindre allt på båten är vadderat.  

frigate bird

rödfotad sula

Dag 3, tisdag 26/5-2015. Bartolome, marsliknande ön med den underbara utsikten. Santiago, lavaälskarnas ö.

Ett stenkast från öarnas ö, Santa Cruz ligger dessa två rymdliknande öar. Till skillnad från gårdagens ö som var full av liv så var dagens öar mer lika mars. Därav bestod landaktiviteterna inte av så mycket djurliv utan mest av vandringar på lava. Vattnet var dock desto mer fyllt av liv och allt från galapagospälssäl till sjöstjärnor och bläckfisk skådades under snorkelturerna. Dessutom lyckades jag få den stora äran att simma med den utdöende galapagospingvinen och dessutom få foton på den snabba krabaten. Jisses vad jag var lycklig!

Under kvällens stjärnskådning lyckades vi se reflektioner i molnen av lavan från vulkanen Wolf på ön Isabela som i söndags påbörjade sitt utbrott (samma dag som jag lämnade ön).

Bartolome

Galapagospingvin

Dag 4, onsdag 27/5-2015. Santa Cruz, huvudön.

6.20 påbörjades första aktiviteten som bestod av en rofylld båttur i en lagun . Efter frukost följt av snorkeltur och fika påbörjades sedan jakten på landleguanerna, eller dragon fire som de även kallas med anledning av dess eldaktiga färg. Bingo, vi lyckades se dem även om de är svåra att se såhär års. Även om jag älskade dessa krabaters utseende så var dock dagens höjdpunkt de få sekunderna då jag och några till fick äran att se en tigerhaj. Innan idag hade jag ingen aning om att de ens existerade men jäkla vad coolt det var att se den.

Efter några timmars kryssande under eftermiddagen så var vi framme i Puerto Ayora, Galapagos huvudstad. Där tog vi tyvärr farväl av det söta australiensiska paret. Senare på kvällen blev det ett besök till centrum, om än bara för en timme. Därefter vankades en supermysig kväll på soldäck med två fina nyfunna vänner.

Torsdag 28/5-2015. Santa Cruz, huvudön.

Efter en förmiddag på Carles Darwin center följt av en efterlängtad milkshake så gick vi denna dag miste om ytterligare 3 passagerare. Denna gången de koreanska paret samt min goa roomie. Kvar på båten var vi därmed enbart 10 personer. 10 personer som var lite ledsna över att ha blivit av med 1/3 av gruppen men som samtidigt var glada över att de själva skulle få uppleva de 3 sista kryssningsdagarna.

Under eftermiddagen fick vi se vilda jättesköldpaddor och besöka en lavatunnel. Efter dessa besök blev det sedan en spontan gemensam fika i stan. Efter kvällsmaten åkte sedan jag och några andra tillbaka till centrum. Där lyckades jag och Drew passande nog få syn på Catherine. Supertrion som tidigare under dagen tvingats splittras hade blivit komplett igen, om än bara för några timmar.

Innan läggdags välkomnade vi 6 nya passagerare som skulle följa med de sista dagarna på den numera fulla båten. Denna gång bestod resenärerna av mig, 2 danskar, 1 fd. norrman, 9 amerikaner, 1 tjeckier och 2 israeler.

Dag 6, fredag 29/5-2015. Floreana, sjörövarön.

Så fort jag vaknade och fick se denna ö så kändes det som att jag kommit hem. Jag fylldes av en känsla av att sveriges fjällvärld och västkusten hade förenats. En väldigt bra kombination enligt mig. Floreana bjöd dock inte bara på hemmakänsla utan även på en tropisk känsla genom dess flamingos, bebissköldpaddor (så jäkla söta!) och snorkling i ett otroligt turkost vatten, om än väldigt vågigt sådant. Under dagen genomfördes även en expedision i en oerhört mörk och stundtals ganska trång lavatunnel följt av ett dopp i dess kalla vatten (17grader?). Under dagen gjorde vi även ett stopp på post office bay. Detta är en plats där det finns en tunna som används som postlåda. I denna brevlåda är dock vykort med frimärken förbjudna. Man lägger alltså i vykort som senare kommer att plockas upp av någon annan resenär och som sedan får i uppdrag att leverera det vidare. Hur lång tid det tar innan ett vykort kommer fram är därmed oklart. Med nyfikenheten av att se hur lång tid en transport till Sverige tar så postade även jag ett vykort. Med mig tog jag sedan 2st. Därmed antog jag utmaningen att utan frimärken försöka leverera ett vykort till Norrtälje och ett till Åhus. Om någon ska till dessa platser eller vet någon som ska dit samt är villig att hjälpa mig att föra denna gamla traditionen vidare så är ni därför varmt välkomna att höra av er till mig.

Floreana var en ö som mycket väl kunde varit med i någon av pippihistorierna. Jag misstänker att det är just det som gör att jag gillar den lite extra. Om man liksom mig är lite småbarnslig av sig är därför ett besök på den lekfulla ö ett måste under sin kryssning i Galapagos.

Dag 7, lördag 30/5-2015. Espanola, The waved albatross.

Efter ytterligare en natt med resande så var vi framme vid ön Espanola. Det var här vi skulle spendera största delarna av vår sista hela dag till havs. Vi avklarade solande och snorkling med sjölejon samt ett besök bland massor med häckande fåglar av arten waved albatross. Dessa var helt klart de största fåglarna hittills.

Under eftermiddagen for både glas och muggar i golvet. Man skulle nästan kunna tro att vi hade fest. Så var dock inte fallet. Vi hade helt enkelt bara påbörjat vår 4h stundtals ganska så vågiga båtresa till San Cristobal.  Väl framme hade det blivit dags att krypa till sängs en sista gång på Aida Maria. Åtminstone sista gången på denna kryssningen.

waved albatross

Dag 8, söndag 31/5-2015. Isla Lobos, San Cristobals förort. San Cristobal, sjölejonens ö.

Efter ett morgondopp vid Isla Lobos följt av en sista lyxfrukost så hade det blivit dags att ta farväl av alla fina människor. Drew och jag konstaterade båda att de 8 senaste dagarna har varit helt underbara men att de gått på tok för fort. Att vi gärna stannat ytterligare någon vecka på Aida Maria tillsammans med Ruben och den resterande besättningen. Tyvärr hade vi dock inte sådan tur denna gången, för redan några timmar senare skulle han och majoriteten av alla de andra resenärerna med sina flyg tillbaka till Ecuador.

                                                                                                                                                             

Du har du tagit dig genom mer eller mindre hela detta inlägg, grattis din fantasi var tillräckligt bra för att klara sig utan foton. Efter all ovanstående information så misstänkter jag dock att några av er nu undrar vilken som är min favoritö. Att svara på den frågan är dock ganska svårt eftersom alla öar är så olika. Jag tror dock att Floreana tar hem guldmedaljen tack vare den trygghetskänsla, lekfullhet och glädje som den gav mig. Att den gav mig känslan av att få komma hem men att jag samtidigt var kvar på Galapagos. Detta i kombination med att ön tillät mig och min fantasi att bli en del av min favoritförfattares berättelser. Att den tillät mig att bli en sjörövare i en av pippihistoriera. Jag vill därmed uppmana alla att åka till denna fantastiska övärld medans den faktiskt fortfarande finns kvar. Plattan som Galapagos ligger på flyttar sig nämligen ca 5cm varje år mot Ecuador samtidigt som Ecuadors platta flyttar sig mot Galapagos. Detta innebär att man förfarar en framtida separation av de öar som jag de senaste veckorna besökt, om än först många generationer bort. Jag uppmanar därför alla att ta chansen att åka hit medans denna underbara plats fortfarande finns att skåda så som den är idag.

Lava lizard som blivit av med sin svans

Efter en helt magisk vecka till havs så har jag nu ofrivilligt separerats från allt från dagsplanerare till mat och sovklocka, hotellfrukostar och bäddning av sängen. Framförallt har jag sock mist mina fina medresenärer. Jag har separerats från vår skickliga guide Ruben, den 25åriga veterinärstudenten Catherine, 22åriga ingenjören Drew, rockparet från Korea som älskade svensk musik, drömfamiljen från Alaska med den norske pappan och de två spralliga men superuppfostrade 11åriga tvillingtjejerna som redan rest mer än mig, det söta paret från Australien, "farmor och farfar", galningarna från Danmark som tyckte att allt var dyrt och som levde på pengar de inte hade, "glassmannen" från Israel, fågel och fisktokiga Steve samt 75åriga Jack som numera blivit en av mina idoler. Jag saknar  redan alla. Någon gång de kommande åren hoppas jag dock att åtminstone supertrion återförenas. På en loge redo för en ordentlig kräftskriva. Välkommen till Sverige ni fina vänner! 

Supertrion
- Bild lånad från Catherine

inlägg uppdaterat 15/6-2015

vad händer nu?

I torsdags morgon begav jag mig av till Santa Cruz. Väl där bokade jag en cruise samt en helgtripp till den största av öarna här på Galapagos. Sedan igår morgon har jag alltså befunnit mig på ön Isabela och sett allt från flamingos till rockor, vulkaner, en jädra massa blåfotade fåglar samt en och annan pingvin. Det bästa på dessa dagarna var dock 120 sängen och varmvattnet, så underbart! Tidigt tidigt imorgon söndag beger jag mig dock tillbaka till Santa Cruz, om än bara för någon timme innan jag sedan drar på en 8dagars kryssning. Därav avtar jag att jag kommer vara utan internet under dessa dagar.

Ha det bäst alla. På återseende.

Ps tack Lisa, Jimmy, dottern på hotellet och inte minst David för er hjälp de senaste två dagarna. Utan er hjälp skulle jag aldrig komma iväg på kryssningen imorgon, ni är bäst. Åter igen tack!! Ds.

Sköldpaddor, sjölejon, rockor, hajar och andra kul djur - Galapagos är som en dröm!

Efter lördagens sjukdom så har jag idag fått revansch. Idag fick alltså även jag bege mig av till kickers rock, något jag är oerhört tacksam över. Trots lite sjösjuka så var dagen nämligen så otroligt mäktig. Om jag inte redan visste att Galapagos är ett paradis så vet jag det absolut efter idag. Att jag dessutom har en vattentålig kamera gör helt klart livet ännu lite roligare. Bilder från dagen kommer dock först senare, oklart när. Imorgom åker jag nämligen till santa cruz tidigt på morgonen och vad som väntar efter det är än så länge ganska oklart. Därav är det även oklart hur internettillgången kommer att vara mina sista resveckor, det återstår helt enkelt att se. Vad jag däremot vet är att jag har internet idag, så om någon nattuggla är vaken så kommer jag att vara tillgänglig på skype i några timmar.

Aldrig hade jag ens vågat drömma om jag någon gång i mitt liv skulle snorkla bara några meter från en haj. Ännu mindre hade jag vågat drömma om att snorkla bara några meter från 25 hajar. Att säga att dagen enbart var mäktig är att ljuga. Detta kan vara det coolaste jag någonsin upplevt!!  

Ibland blir saker inte riktigt som man tänkt sig

Fredagskvällen var kommen och taggad inför morgondagens tur till kickers rock begav jag mig av till sängen tidigt så jag skulle vara rejält utvilad morgonen därpå. Tyvärr blev det dock inte riktigt som jag tänkt mig. Istället för att vakna pigg på morgonen så vaknade jag flera gånger under natten smått illamåendes. Mycket mer än så hände inte under självaste natten men tyvärr fick jag däremot inte behålla min frukost på morgonen. Envis som jag är bestämde jag mig dock för att försöka fullfölja min dagsplan. Klart jag skulle till kickers rock, nu mådde jag ju faktiskt prima igen! Att jag mådde finfint kan jag tyvärr dock inte påstå att jag gjorde speciellt länge. Redan efter 100m promenad mådde jag nämligen sämre, om än bara lite. Minuterna gick och mitt tillstånd fortsatte att försämras. Precis innan det blivit dags att gå på båten bestämde jag mig därför att det tyvärr inte skulle bli någon utflyckt för mig den dagen. Istället tog jag mig an vad som där och då var ett gigantiskt projekt för mig. Ett projekt som bestod av att jag på egen hand skulle ta mig hem de ca 4kvarteren från båthamnen till hostlet. Det var ett äventyr i sig vill jag lova, jag är fortfarande imponerad över att mina ben bar mig.

Väl framme på hostlet väntade en dag bestående av toabesök, feber och en jäkla massa sömn. Redan senare samma dag mådde jag däremot, tack och lov bättre och idag har jag åter lyckats ta mig till stranden. Så frånvarande som jag var igår vet jag dock inte när jag var sist. Därmed minns jag tyvärr inte så mycket av det jag försökte säga till de danska tjejerna jag då delade rum med, men om någon av dem ser detta så vill jag bara skicka ett gigantiskt tack för dess omtanke, tacka så mycket för dessa två härliga veckor och önska ett stort lycka till på deras fortsatta resor.

Efter 28h sovande av 36 möjliga så är jag såhär dagen efter fortfarande lite bitter över att jag, som mer eller mindre aldrig spyr ännu en gång lyckats få någon form av maginfluensa under denna resan. Att jag dessutom lyckats tajma in båda gångerna på några av de mest olämpliga dagarna är nästan imponerande. Oavsett så är jag glad att jag trots mitt tillstånd under gårdagen lyckades prioritera mig själv före mina pengar. Att spendera dagen på en båt hade knappast gjort att jag mått bättre!

Ibland blir saker inte alltid som man tänkt sig. Ibland gäller det bara att gilla läget och göra det bästa av situationen! 

Imorgon är en ny dag

Så har snart även dagen från helvetet passerat. Snart har även en dag med mer eller mjndre fullständigt kaos passerat. Egentligen önskar jag att jag sovit bort hela denna dagen. Att jag sluppit gå till "jobbet". Det gjorde jag dock inte. Istället blev det jag som var en del av det fullständiga kaoset. Istället bestod dagen av ett epelepsianfall på en av min grupps 1åringar, som de inte ens visste hade epelepsi. Till följd fick jag och en annan volontär skåda 5 fröknar som halvskrikandes sprang runt i hela byggnaden samtidigt som ca 50st 1-3åringar börjar stortjuta och gråta för att de inte hade en aning om vad som hände med deras kompis. Maria, fröknen jag arbetar med åkte iväg med killen till sjukhuset och kvar blev jag, själv med 8st griniga ungar mellan 1 och 2 år. Svetten verkligen rann från mig och att inte veta hur länge jag skulle vara själv gjorde mig bara mer och mer stressad. Varför kom ingen annan lärare och hjälpte mig eller varför fick åtminstone inte Linnea, den andra volontären komma och hjälpa mig istället för att de skulle vara 2st på 7barn och jag själv på 8? Varför fick hon inte hjälpa mig när hon faktiskt ville det...? Jag hade eller har en aning om det men efter ca 1h kom åtminstone Maria äntligen tillbaka. Äntligen kunde jag få hjälp med duschar, klädbyten, måltider, läggdags och allt annat som jag annars snart skulle fått klara själv. Framförallt kunde dock äntligen jag och de andra få klarhet i vad som egentligen skett någon timme tidigare. Det enda vi visste hittills var nämligen att ungen såg död ut och att maria skrikandes sprang runt som en galning med honom i famnen. Tillslut la sig stormen äntligen sig en aning och efter ytterligare några timmar, med strömavbrott och liknanande var min arbetsdag äntligen över. Trött som ett as skulle jag äntligen få dissa regnet för 1.5h med bra musik och sömn. Utan den sömnen hade jag aldrig lyckats vara vaken nu. Nu har dock även den extra energin tagit slut, trots att klockan bara är 20:45. Måtte jag efter en dag som denna få sova hela natten utan mardrömmar. Måtte jag få vakna upp pigg imorgon. Imorgon är nämligen en ny dag. Då är det jag som för sista gången denna veckan ska vara redo för ytterligsre en dag som volontär. Då hoppas jag att jag får lite klarhet i hur den lilla killen egentligen mår. Därefter är det äntligen helg och jag som drar till kicker rock.

Vad hade egentligen skett om jag inte varit på "jobbet" idag? Hur hade de då lyckas lösa situationen? Vem skulle tagit hand om ytterligare 8 griniga barn? Jag har verkligen ingen aning För 10ungar/vuxen är redan mer än tillräckligt. Något jag däremot vet är att jag aldrig kommer skaffa 8 barn samt att jag aldrig kommer arbeta på dagis eller liknande. Jag är sjukt imponerad av de jag jobbar med under dessa veckor, framförallt eftersom många av dem även har småbarn hemma. Dock måste jag även ge mig själv en extra guldstjärna för mitt jobb idag. Det tycker jag faktiskt att jag förtjänar efter min insatts!
Nu säger jag godnatt till mig själv och godmorgon till alla er andra.

Barfotalivet i paradiset

Volontärarbete, åtskilliga barfotspromenader och simturer med blåfotsde fåglar och sjölejon fortsätter att förgylla mina dagar. En helt underbar tillvaro helt enkelt. Jag ska dock inte sticka under stolen med att jag lite smått börjar sakna att kunna prata svenska (holländare, tyskar och schweizare i all ära, men åtminstone en svensk vore trevligt att träffa). Min tid i paradiset går dock med en hiskelig fart. Idag har jag nämligen påbörjat min 5 resvecka. Detta innebär alltså att jag redan hunnit avklarat halva min resa... Än återstår däremot fortfarande nästan 5veckor på min första egna resa utomlands. Än återstår 5 veckor på andra sidan jorden, varav 4 veckor i ett litet paradis. För att njuta maximalt in i det sists så kommer jag därför att i veckan boka en ca 10 dagar lång bådtripp här bland Galapahosöarna. Gratis kommer det knappast vara men det struntar jag just nu fullständigt i. Jag lever ju faktiskt bara en gång. Tiden går inte i repris och jag kommer aldrig att vara ung mer än en gång. Chanser och möjligheter jag får nu kommer aldrig att komma igen. Tiden går inte i repris, även om jag ibland önskar att den gjorde det.
Nehe nu har jag varit klok nog. Ha en fortsatt trevlig dag alla livsnjutare.

Ps. Med pengar kommer du långt men glöm inte att de är till för att spendera. Livet går inte i repris men pengar går det alltid att skaffs nya, även om man ibland kan få kämpa ordentligt för att få dem. Livet är inte enkelt och kommer aldrig att bli, det gäller bara att finna en lösning för att nå sitt mål. Nå sitt mål och sin dröm, ingen annans. Glöm aldrig det! Ds. 

Kan inget annat än att tycka dessa är lite läskiga

"Alltså sjölejon är verkligen inte alld fotogeniska. De ser ju bara ut
som stora korvar!". Nejdu Johannes, sjölejon kan faktiskt
bli bra på kort. Det krävs bara lite tålamod
samt en gnutta tur.

Alltså kolla leendet! Tänkte för övrigt ta med mig denna
sötnosen hem. Hoppas inte någon protesterar allt för mycket, jag
 lovar att ge den all min kärlek!

Lever ni?

San Cristobal är superhärligt och att både kunna simma och gå till affären med supersöta sjölejon tätt i hälen är verkligen som en dröm! Tyvärr kryllar det dock inte bara av mysiga sjölejon, krabbor och ödlor här, tyvärr. Myggor finns här nämligen också gott om. Sånna jobbiga myggor som ger kliande myggbett dessutom, fy! Tack och lov att jag har myggnät med mig, myggmedel hoppas jag hitta imorgon. Om inte så kommer jag bli uppäten för det är bara ute det finns internet.
Gällande volontärarbetet som skulle påbörjats idag så går det sisådär, inget jobb varken idag eller imorgon. Förhoppningsvis får dock jag och de 6 danska tjejerna klartecken under morgondagen om att börja på ett projekt på onsdag för att vara där i 3 dagar och sedan påbörja nya projekt på måndag, om än andra än vad både jag och några av de andra bokat. Fortsätter det däremot att strula så får vi se hur jag löser det. Kvar på Galapagosöarna, mitt drömresemål kommer jag åtminstone förbli i 5veckor som planerat.

Nu när jag faktiskt är åtminstone någorlunda duktig på att uppdaterara er med vad som sker under min resa och när jag dessutom kommer att ha internet här på detta hostlet (vilket inte skulle finnas) så skulle det ju vara trevligt att åtminstone höra något från någon av er där hemma gällande hur ni har det, för det är det oerhört dåligt med i dagsläget. Familj, vänner och övriga läsare, lever ni eller?!? En kommentar, ett mail, ett skypesamtal eller vad som helst hade vatt trevligt (min mobil fungerar dock inte) bara för att veta att allt är okej med er. Om inte så kan jag lika väl sluta med bloggandet känns det som och enbart uppdatera de två personerna som faktiskt verkar ha ett äkta intresse av vad som sker under min resa och som därmed faktiskt är villiga att prata med mig personligen. Att skriva här känns ju i dagsläget bara som att prata med en vägg. Därav blir det inget mer bloggande denna veckan. Vill ni veta mer så får ni engagera er lite, jag kollar både mail, facebook och skype dagligen.
På återseende antar jag.

Guayaquil nästa

Så har nästan en hel vecka i underbara Montanita passerat. Stället är och har varit fantastiskt och jag hade gärna stannat längre, om så bara för några dagar. Imorgon förmiddag åker jag däremot istället till Guayaquil innan jag på söndag åker till platsen som jag i flera år drömt om att besöka, Galapagosöarna. Jag är galet taggad och jag hoppas verkligen att de 5 kommande veckorna kommer bli så bra som de verkar bli.

Nedan finner ni några av mina favoritfoton från de senaste 2.5 veckorna (nyaste bilderna först). De resterande sisådär 450st foton som hittills tagits under min resa får ni allt kika på när jag är tillbaka i Sverige om knappt 6 veckor.

30kr fattigare och en lyxfrukost på stranden rikare

En bild, tusen ord!

Chokladtillverkning utanför Puerto Quito

Robinson?

vårt lilla bambuhus förgående vecka

Några 5000 h.m blev det tyvärr inte på Cotopaxi pga
 oväder, men 4909 är inte fy skam det heller

Få saker kännetecknar en turist så mycket som en kamera

Montanita levererar

En vanlig dag i Montanita:

- duscha i 3ton solkräm
- Nypressad juice till frukost påväg till skolan
- 2h surfing
- dränka sig i solkräm
- 2h spanskastudier
- lunch på någon trevlig och inte allt för dyr restaurang. Eventuellt käk på standen.
- strandchill alt. softa vid poolen på hostlet, gärna i en av hängmattorna
- solkrämsdax
- 2h spanskastudier
- "gah jag måste ha mer solkräm, jag blir ju bara röd!"
- softa med övriga ungdomarna följt av käk

Livet i Montanita är helt enkelt ganska bra. Börjar dock bli ganska rejält less på spanskastudier nu efter 2.5 veckor. Efter ytterligare 8h studier är jag dock klar, nu är det nära. På torsdag ska det firas!
Dags att sova, imon är en ny dag. Kl. 8.00 är det jag som står redo med surfbrädan I högsta hugg. Imon jäkla ska jag lyckas ställa mig upp och samtidigt ha någorlunda kontroll. Jag hoppas det går vägen.

En helt okej utsikt från en av hängmattorna på hostlet. 

Puerto Quito

Efter 45minuters taxiresa och 3.5h med buss följt av 30minuters bilfärd så kom jag tillslut fram till det som varit mitt hem under den gångna veckan. Efter att ha åkt på grusvägarvägar där knappt en moped kunde köra utan att åka in i växter så var jag äntligen framme. Framme i ett litet paradis. Det som väntade är bland det mest genuina jag hittills upplevt. Framför mig hade jag en vecka i ett bambuhus som mer eller mindre var utan väggar tillsammans med två andra ungdomar, en spanskalärare och ett helt underbart ecuadorianskt par som inte kunde engelska, på en plats där WiFi inte existerade och där elektrisiteten knappt fungerade när det regnade, i ett land på andra sidan jorden. Nattklubbar som ligger vägg i vägg med sovrummet i kombination med en massa folk, trafik och föroreningar direkt utanför dörren hade bytts ut mot äkthet. Under en veckas tid har jag fått äran att vakna till doften av frisk luft och ljudet av vilda djur, kunna gå barfota i regnskogen och äta nyplockad tropisk frukt varje dag. Denna magiska känsla, känslan av äkthet kommer jag sent att glömma. Jag tror nästan aldrig förr jag känt mig så trygg och samtidigt fri som jag gjorde här, trots att jag knappt kunde kommunicera med människorna jag bodde hos.

Trädgården var full av allt från bananträd till kakaoträd, orkideer och colibries till salamander. Där mitt i allt har lilla jag fått äran att spendera en vecka av mitt liv. Mitt ute i ingenstans. Då jag i igår för sista gången la mig i min säng, i ett myggnät på ett supermysigt loft i en liten hydda som hade en underbar utsikt och lyssnande på alla vilda djur så mådde jag helt enkelt riktigt bra. Förkylningen jag haft var borta sedan länge och alla kliande myggbett i kombination med svetten som varje dag runnit från mig förträngde jag. Det enda jag tänkte på när jag för sista gången låg där på det lilla loftet var de fina människorna jag fått bo hos. Jag tänkte på de stjärnorna som tillgodosett mig och de andra två studenterna med allt från skjuts till matlagning och aktivitetsbokning. Jag tänkte på allt från chokladtillverkningen till tubingen, smyckestillverkningen och badet under det stora vattenfallet. Känslan av att inte veta om jag var med i Robinsson, om jag drömde eller om jag vunnit en stjärnvinst hade ännu en gång segrat!

En underbar och helt oförglömlig vecka med scoutliv deluxe är nu över. Frihetskänslan har varit total och äventyren i kombination med erfarenheterna har varit oändliga. Jag önskar verkligen att alla får möjligheten att uppleva något liknande! Inatt är det dock jag som är tillbaka i Quito. Jag som ännu en natt mer eller mindre har nattklubbarna vägg ivägg med mitt sovrum. I morgon är nämligen början på en ny resvecka för mig. Då säger jag farväl till mina resekamrater och beger mig av till kusten. Jag drar till Montanita för min tredje och sista vecka med spanskastudier. Denna gång i kombination med surfing. På återseende.

Ps. Tack Åke, du underbara människa för att du innan du innan du skaffade dig vingar hann få mig att inse att man inte bör oroa sig i onödan. Att det räcker med att veta vilka risker som finns. Tack för att du lärde mig att livet är till för att levas och att det därför gäller att ta vara på möjligheterna och äventyren som kommer. Att om andra kan så kan förmodligen även jag, men för att veta det så måste jag våga prova. Utan dig och din visdom hade garanterat varken denna vecka eller resa blivit densamma. Utan dig hade jag förmodligen fortfarande varit en av dem som just nu sitter hemma i Sverige och drömmer om äventyr men som inte vågar prova vad de går för... Jag är evigt tacksam för din vishet. Du är och kommer alltid att förbli en av mina idoler. Ds. 

Får jag lov?

Så var det dags för en liten sammanfattnIng av vad som skett under min vecka här i Ecuadors huvudstad Quito. Mamma, mormor, Lisa och andra lite oroliga själar bör kanske dock för sitt eget bästa hoppa över första stycket... ;)

Söndagen, min första dag i sydamerika spenderades i stadens lite äldre delar där jag och de 3 tjejerna jag delar hus med tittades på div. byggnader och gatumusikanter, precis som resterande turister. Vi tog oss även en närmare titt på Virgin of Quito. Såhär i efterhand har vi dock fått veta att vi tog oss dit på ett sätt som tydligen inte alls är att rekommendera. Inte för någon... Vi tog oss dit med hjälp av våra egna fötter och inte alls med en taxi som man tydligen bör göra, något som vi fick veta först i efterhand. I samband med detta fick vi även veta namnet på platsen dit vi gick, jag anser det talar ganska mycket för sig själv. I måndags var vi dock bara 4 turister som njöt av de fina fotomöjligheterna samtidigt som vi var lyckligt ovetande om var vi gick. Det hela slutade iafl bra, ingenting hände någon av oss. Jag tror dock att poliserna som mer eller mindre förföljde oss hela vägen undrade vad vi sysslade med.

I måndags började spanskastudierna. Skolan ligger mitt emot boendet och lektionerna rullar på i samma takt som pingisbollarna hamnar i hela huset på rasterna. Måndagseftermiddagen spenderades i en park, sisådär 10minuters gångväg från hostlet följt av ett Cocktailparty som skolan anordnade.

Tisdagskvällen bestod av en salsakurs. I övrigt lugn dag pga dåligt väder.


I onsdags var det dags att bli turist på riktigt. Denna gången vankades det färd upp till Teleferiqo följt av en vandrig till en höjd på ca 4250m. Där möttes vi av riktigt fin utsikt i kombination med den härliga känslan som uppstår då man kommer bort från storstaden för några timmar. Vandringen i sig var ett riktigt träningspass, att gå 10m lätt uppför kändes ungefär som att springa 50m hemma i Sverige eftersom luften var så mycket tunnare där. Det ska bli intressant att se hur det går på lördag då vi ska ännu högre upp.
På onsdagskvällen blev det bbqparty med de andra ungdomarna samt någon inföding. En trevlig dag helt enkelt.

Torsdagens spanskalektion bestod av en stadsvandring i kombination med provsmakning av lokala specialiteter. Vissa saker var helt klart bättre än andra men guldmedaljen i mest udda smak går nog trotsallt till en frukt som heter curuba pastilla. En frukt som påminer lite om passionsfrukt i smaken men som utseendemäsigt mer liknar en banan, Kan dock inte riktigt bestämma mig för om jag gillade den eller inte. Oavsett vilket så var det en nöjd tjej som somnade på kvällen efter att utöver detta även hunnit med ännu mer turistande, idag på el centro del mundo. Är man turist så är man!

Idag är det fredag, vilket innebar att första arbetsveckan är över. Dagen började med 2 kämpiga timmar grammatik men efter rasten blev vi ihopsatta med en annan grupp och de sista timmarna spenderades med att spela sällskapsspel. Ett väldigt bra slut på veckans studier om du frågar mig! Ikväll blir det att käka på restaurang. Vart och vad återstår att se. Fram tills dess blir det att ockupera duschen som har varmvatten samt mysa ner sig i sin tjocktröja och dricka en kopp te i tonerna av åska och spöregn.



Som ni märker så har jag haft en bra vecka. Jag kan dock sakna att ha ett täcke att kunna krypa ner under, ett som är tjockare än en filt och dessutom längre än 1.5m. Att kunna vrida upp värmen på ett element när det börjar bli kyligt hade också varit trevligt samt att kunna tvätta händerna i varmt vatten (det finns endast varmvatten i en av duscharna). Jag gillar dock det jag gör och överlag är boendet både väldigt säkert och bra. Jag ser även fram mot kommande veckor, inte minst trippen till Galapagosöarna som vankas om två vecor. Imon blir det dock att dra till Cotopaxi, en av världens högsta aktiva vulkaner och på söndag drar jag till Puerto Quito. Kommande vecka kommer jag därför troligtvis inte att ha något internet, så vill ni försöka få kontakt med mig så rekommenderar jag att ni kontaktar kig antingen idag eller imorgon.
Ha det bra så hörs vi.