All I want for christmas is you

Tiden springer iväg och i takt med att jag snart gått 1/4 av min utbildning så närmar sig julen med stormsteg. Redan nästa helg är det faktiskt första advent. På ett sätt kan jag verkligen se fram mot julen. Känna kylan bita i kinderna och få känna doften av glögg och nybakade lussekatter samtidigt som ljus lyser upp hemmen och julmusiken spelas ur högtalarna. Jag kan dock inte undgå att i dessa tider även tänka på de stackars barnen som inte har någon att fira med eller som har det men som trots det blir bortprioriterade och detta pga. någon form av drog, i de flesta fallen kallad för alkohol. Om bara tiden (och platsen här hemma) funnits så hade jag mer än gärna engagerat mig i vit jul som arbetar hårt med att hjälpa barn som utsätts för detta. Nu får jag dock nöja mig med att sprida budskapet vidare till andra, något jag däremot gör med glädje. Därmed kan jag tipsa er alla om att gå in på vitjul.se och läsa mer. Känner ni att ni har tiden och kärleken så ser jag dessutom mer än gärna att ni anordnar någon form av vit jul- aktivitet där ni bor. De behöver inte vara mer avancerade än att spendera några timmar i pulkabacken och avsluta med lite grillad korv eller anordna ett pepparkaksbak, eller varför inte bjuda in ett barn till just er julafton? Oavsett hur vi väljer att göra så vill jag att ni tar er en liten funderare på hur just era alkoholvanor ser ut i närheten av barn.

Självklart finns det även de familjer som vill ge sina barn en "riktig" jul men som inte har möjlighet till detta rent ekonomiskt. För att hjälpa dessa har det skapats något som kallas för julhjälpen. Det finns på olika ställen i landet och mer information om varje stads engagemang finner ni på facebook. Gå gärna in även där och se om ni kan vara behjälpliga med något.






Oavsett hur just du väljer att reagera på det som skrivits ovan så har åtminstone jag personligen valt att ta ställning till båda sakerna. Jag har delat med mig av saker jag inte längre behöver och jag har skrivit under med mitt namn på vitjul.se. Detta eftersom jag vill att alla ska få möjligheten att känna den gemenskap, trygghet och glädje som hör julen (och resten av året) till. Ge alla möjligheten att känna det som många av oss ser som en självklarhet.

Önskelista

Har ett antal gånger senaste tiden fått frågan vad jag önskar mig i julklapp så jag tänker mig att jag lägger upp det här istället.

• Din underskrift till vit jul
• Din anmälan till donationsregistret   
• Astrid Lindgrens kappsäck (ja den har faktiskt börjats säljas igen :))
• Hörlurar att ha utanpå öronen (helst ihopvikbara då de kommer att få resa en hel del)
• Vinröd enfärgad tjock sjal/halsduk 
• Ticket to ride
• Ny mobil alt. presentkort på Davids
• Egen bostad
• Typ 15 förpackningar med bläckpatroner till Epson xp-402 och ungefär lika många paket skrivarpapper
• http://merorgandonation.jetshop.se/produkter/smycke-hjarta 
• Stora guldpasset på Liseberg (gärna med tillhörande rabattkort till Öresundstågen)
• Träningsskor
• Stilren klocka 
• Fickkniv 
• Glasögon 

Färsk fisk

Att ha en fiskebutik precis utanför skolan är knappast något jag är van vid, men sån lyx det är. Det är klart att det är lite dyrare än att köpa fryst fisk på typ ICA, men de få gångerna jag äter fisk/skaldjur betalar jag gärna lite extra för att få den färsk. Dessutom är det rena lyxen att gå in i butiken och kolla på kylen med bl.a alla räkmackor med handskalade räkor och disken där fisken ligger prydligt på en bädd av is. Dessutom luktar butiken verkligen västkusten.
Idag är en dag då jag unnade mig just detta lilla extra.

Fiskgryta gjord på kokosmjölk 

Bra start på helgen

Efter lång väntan så hade tillslut äntligen äntligen resultatet på första tentan kommit upp. Det var med en skräckblandad förtjusning som jag loggade in på studentportalen men där och då var jag ganska lugn. Då jag väl hittat platsen där resultatet publicerats så lyckades jag dock först klicka mig in på statistiken, kanske inte det smartaste eftersom jag genast blev lite mer nervös eftersom det första jag såg var att 24% kuggat... Skulle jag vara en av dem? Med en lättnad kan jag dock säga att jag inte var det. Istället lyckades jag på något vis kamma hem ett VG (om än med 0.0poängs marginal) och därmed få det högsta betyget man kunde få. Betyget var dock bara ett plus, mitt mål var trotsallt bara att klara den och det lyckades jag med - heja heja!! Ikväll blir det därför riktigt fredagsmys. Tvn visar idol och till mat blir det ugnsstekt kål som serveras med salladsost och stekt kyckling. Dagen till ära har jag även bakat kladdkaka och serverade den med blåbärsgrädde - gott!

Trevlig helg :)

Tiden går fort när man har roligt

Som sagt, tiden går fort när man har roligt. Sist jag skrev här var nämligen i mitten av juli, dvs. snart 4 månader sedan. Jag har vid flera tillfällen varit på väg att publicera något inlägg, om så bara några bilder men det har hela tiden kommit andra saker mellan och jag har inte riktigt haft någon lust. Nu känner jag dock att jag åter har lite motivation, vi får se om det håller i sig eller om det bara är tillfälligt. Oavsett vilket så har det hänt väldigt mycket sedan sist ni hörde något från mig: Keb, negativt intagningsbesked, förvirring om framtiden, fjällvandring, positivt antagningsbesked, desperat letande efter bostad, flytt till ny stad, studiestart, nollning, öronproblem, tentaångest, västkustliv osv. Det finns egentligen hur mycket som helst som jag kan skriva om. Jag tänkte dock bara nämna några få av de sakerna som skett eftersom jag ska försöka fatta mig relativt kort. Normalt sätt brukar jag inte vara så bra på det så vi får se om jag lyckas eller ej. Jag har dock inte gett upp hoppet ännu om att en dag lyckas med det även då jag varit borta en längre tid. Kanske idag är dagen då det sker?

Det var mitten av juli och för många var det en helt vanlig torsdag, vissa hade nyss börjat semestern och vissa skulle snart avsluta sin. För mig var det dock en dag jag väntat på i flera månader. Jag skulle få ett första besked om min framtid. Några dagar efter denna torsdag skrev jag en liten text som beskrev hur jag kände där och då. Jag låter den tala för sig själv. "I torsdags var jag en av alla de nervösa stackarna som hade magknip då man otåligt satt och väntade på ett antagningsbesked med information om ens framtid. Nagelbitande nervös väntade jag och många andra på första antagningsbeskedet till högskolan. Tyvärr blev det dock ett negativt besked för mig. Jag fick mina framtidsdrömmar lätt krossade.... faaaaan!! Så hur ser planerna ut nu? Jadu jag har ingen jäkla aning!".

Tankarna om min framtid hade satts i ordentlig rullning, beskedet var varken det jag ville eller faktiskt ens trodde jag skulle få. Helt plötsligt blev jag därför även otroligt tveksam om jag skulle komma in på andra antagningen en månad senare. Jag var snarare nästan säker på att jag inte skulle göra det och jag bestämde mig att skaffa en B-plan. Hjärncellerna brändes en efter en av överhettning och jag visste knappt in eller ut. Tillslut hade jag dock kommit på en som faktiskt kändes mer än okej: jag skulle komma tillbaka till min älskade fjällstation och jobba där säsongen ut för att sedan flytta till Malmö.

Min ordinarie anställning gick mot sitt slut och jag drog iväg på några dagars fjällvandring. Jag ändrade dock rutten en aning mot hur jag först hade tänkt att den skulle vara. Jag kände nämligen ett stort behov av att träffa stugvärden och drängen i Kaitum. Träffa de som jag tydligen lyckades charma då de några veckor tidigare besökte Kebnekaises fjällstation och som jag fick äran att ha vid ett av mina bord (att tillägga är att jag under hela middagen var helt omedveten om vilka de var). Jag kände att jag ville träffa de som sagt så otroligt mycket gott om mig utan att jag varit medveten om det. Beslutet att ändra min vandring för att möta dem är bland det bästa jag tagit denna sommaren. De gav mig nämligen känslan av att vara en i deras familj. De överöste mig med fina komplimanger och  mitt ego fick sig en rejäl skjuts då jag gång på gång fick höra att jag är deras favoritservitris och att de berättat om mig till supermånga gäster som passerat deras stuga. Jag blev nästan generad över allt de sa. Dessutom peppade de mig något fruktansvärt mycket. De lyckades faktiskt ge mig hopp om framtiden och jag kände hur jag bara ville bli adopterad av dem. Utan dem hade jag förmodligen aldrig varit där jag är idag. B-planen med Keb och Malmö lyckades nämligen tillslut bli A-planen med Varberg och studier på butikschefsprogrammet. Jag hade gjort det. Jag hade kommit in på andra antagningen. Jag hade än en gång lyckats med ett av mina mål här i livet. Tack ni fina människor som fortfarande trodde på mig då jag inte ens själv gjorde det, ni värmer mitt hjärta!