Saker går så länge viljan finns

Många har under mina olika äventyr det senaste året frågat mig hur det kommer sig att jag är så modig. Frågat mig varför jag väljer att göra äventyr och resor som jag gör och hur jag ens vågar göra dessa. Mitt svar på detta brukar vara att jag inte ser mig själv som modig och att jag därmed inte vet hur jag vågar. Att jag enbart lyssnar på min magkänsla. Jag tror dock att det hela har att göra med att jag är en rastlös själ som ständigt behöver nya utmaningar. Jag tror även att det har att göra med att jag sedan min 20årsdag hela tiden fått mer och mer insikter om att saker och ting inte kommer serverade på guldfat. Att det krävs en vilja och envishet för att man ska lyckas här i livet. Det jag vill ha sagt med detta är att varken jag eller någon annan har ett smärtfritt liv och att det är helt naturligt. Att vi alla har jobbiga dagar. Att det mesta därför helt enkelt handlar om hur man hanterar olika händelser och situationer. Jag är mycket väl medveten om att ett positivt tänkande inte kommer automatiskt. Att varken jag eller någon annan är född att enbart tänka på det goda som sker i världen. Jag tror dock att vi alla kommer att förbli i en negativ spiral om man inte tränar på att se positiva saker som viktigare än de negativa, för allt i världen kräver träning på ett eller annat sätt.
Varför skriver jag då ett blogginlägg om detta kanske ni undrar? Jo jag gör det för att jag är förjävla trött på alla de negativa människor i denna värld som inte gör annat än att klaga! I samband med detta har jag nu en gång för alla verkligen bestämt mig för att göra allt jag kan för att bevisa att saker går så länge viljan finns. Jag menar vad fasen vill någon något så jädra mycket som de ofta får det att framstå som, se då för fasen till att det sker!! Resultatet blir förmodligen inte helt som du tänkt dig. Det blir det sällan eftersom saker och ting oftast inte är så lätta att genomföra som man hoppas att de ska vara. Vägen blir dock inte enklare att gå ju mer du önskar att något ska ske utan att du agerar. Agerar du inte när viljan finns så tror jag nämligen att du istället kommer bli ännu mer bitter över att du inte gör det du vill och då är du, likt många andra fast i den negativa spiralen... Den negativa spiralen som jag önskar att ingen befann sig i. Härmed uppmanar jag därför dig till att ta tag i saker du önskat ska sker men som faktiskt får dig att vara lite småskraj, då kommer du växa som människa. Jag har själv varit ganska tveksam till att ta detta steg många gånger under mina äventyr. Jag älskar dock det liv som jag just nu lever och det är tack vare att jag trots tvivel tagit stegen. Att jag kommit till insikt att jag inte längre vill göra saker enbart för att jag "är tvungen" utan för att jag verkligen vill.Tack vare detta spenderar jag nu min tid med folk som har en positiv energi. Lever med människor som sprider glädje och inspiration omkring sig istället för negativitet.

Vart vill jag egentligen komma med detta inlägg? Jo jag vill att ni alla ska inse att även jag har tvivlat på mig själv många gånger om. Att även jag undrat vad fasen jag sysslat med men att jag tack vare min vilja skaffat mig konsten att ständigt försöka se vad ett agerande kan leda till, även om det kan vara lite läskigt i nuet. Jag har lärt mig se att framtiden utan ett resultat av agerandet faktiskt många gånger både är betydligt mycket läskigare och tråkigare än en framtid med resultatet av ett agerande. Jag tror helt enkelt att det är därför som jag vågat bege mig ut på mina äventyr. Att jag lärt mig se "misslyckanden" som lärorika äventyr, en konst många andra fortfarande inte lärt sig.

Vad vill jag nu att ni ska göra? Jo jag vill att ni skaffar er en lättillgänglig förebild och på så sätt tillsammans med mig fortsätter att försöka utrota negativiteten i samhället. Att vi tillsammans utmanar oss med att varje dag säga minst en positiv sak när man vaknat och en innan man går och lägger sig. Dessa säger man antingen till sig själv eller till någon i närheten. Om man aldrig ger så får man nämligen inte heller något tillslut och det är just det som jag vill få er att slippa uppleva. Nu kan jag bara tala från egna erfarenheter men åtminstone jag mår betydligt mycket bättre av att höra fina saker från andra människor istället för massor med klagomål, det antar jag att även ni gör (om inte så håll ffs er bitterhet för er själva!). På så sätt sprider sig välmående både till oss själva och de i vår omgivning. Ta därför tillvara på alla de fantastiska människor som vill dig väl här i världen, de kan garanterat stötta dig på ett eller annat sätt med sin kompetens och erfarenhet. Jag har själv fått mycket stöd av vänner och så sent som för några veckor sedan fick jag ett fantastiskt vackert meddelande av en saknad vän. Ett meddelande som utan tvekan är bland de vackraste jag fått på hela året. Många av er tycker säkert att det inte är något speciellt med det, men då jag läste att en av mina absolut bästa vänner verkligen ser upp till mig och tycker att jag är så häftig som gör det jag gör, ja då fick jag verkligen tårar i ögonen. Att höra att jag inspirerar och motiverar människor i min närhet är nämligen det vackraste jag kan få höra av en annan människa!!

Utmana dig själv och dra nytta av de i din närhet som får dig att må bra så att även du vågar göra det som känns lite småläskigt. Glöm dock inte bort att vi alla är i behov av spontana komplimanger, så se till att ge minst lika mycket av det som du själv önskar att du fick. Ge någon en klapp på axeln lite spontant tillsammans med en komplimang, visa din uppskattning via ett spontant kärleksmeddelande eller krama någon du verkligen uppskattar när personen som minst förväntar sig det.

Våga våga! Våga vinna! Tillsammans kan vi våga!

Ett halvår av äventyr

Halli hallå alla fantastiska människor där ute i världen. Efter 6 månaders uppehåll känner jag mig nu åter någorlunda motiverad till att åter börja blogga, om än kanske inte lika frekvent som förr. Mycket har hänt sedan sist och många av er har förmodligen redan fått uppdateringar om vad jag gör nu för tiden och även lite om vad som har hänt sedan sist. Vissa lite mer och andra lite mindre. Trots detta tänkte jag att det är många som fortfarande är nyfikna på att höra lite mer om de äventyr jag upplevt sedan jag publicerade det förra inlägget här. Helt enkelt en liten uppdatering om livets äventyr. Därför tänkte jag nu, som många gånger tidigare försöka att sammanställa en någorlunda kort sammanfattning. Känner jag mig själv rätt så riskerar det dock även denna gång att istället bli en halv roman...


I början av juni begav jag mig av på en resa som har kommit att förändra mig och mitt liv ganska mycket. Förändra till det bättre. Jag begav mig av på min efterlängtade resa till den svenska fjällvärlden för att äntligen få börja min sommarsäsong på Kebnekaises fjällstation. Jag begav mig av till en plats där man varken kunde ta familj, vänner, kollektivtrafik, mobiltäckning, internet, el, mat eller vatten för givet. Det var en resa som inte bara var ett äventyr yrkesmässigt för mig utan minst lika mycket ett äventyr mentalt. Resan har verkligen gjort att jag insett värdet av att vistas bland människor med positiv energi. Vara med människor som får en att må bra. De jag har att tacka detta för är dels alla underbara gäster som förgyllt min tillvaro med div. uppskattningar men framförallt har jag mina fantastiska kollegor att tacka. De som hela tiden stöttade mig i min utveckling gällande allt. Jag hade helt enkelt fantastiska kollegor! De bästa jag någonsin haft! Aldrig tidigare hade jag ens vågat hoppas på att man kunde gå mer omotiverad än någonsin till jobbet och gå därifrån motiverad och ha ett stort leende på läpparna. Aldrig hade jag vågat hoppas på att jag utan några som helst problem skulle kunna stå inför 100 personer 2 gånger/kväll för att helhjärtat berätta om historiska händelser/mat/dryck.
Sommaren var stundtals en riktig prövning mentalt för mig, det ska jag villigt erkänna. Jag är däremot evigt tacksam för allt den givit mig. Dels har den fått mig att växa otroligt som människa men den har även fått mig att inse vilka som är mina riktiga vänner. Inse vilka som faktiskt älskar mig för den jag är. Härmed vill jag därför ännu en gång tacka alla fantastiska människor som på ett eller annat sätt varit en del av mina minnen under dessa 3.5 underbara sommarmånader. Jag är säker på att vi på ett eller annat sätt ses snart igen på livets äventyrliga väg!

Efter att jag den 23/11 lämnat de som varit mitt allt de senaste månaderna så begav jag mig av på ännu en resa som många inte förstått sig på varför jag gjort. Jag liftade hem genom vårt avlånga land. Ett otroligt äventyr och en riktig utmaning socialt var det men efter nästan 180mil och knappt 1.5 dygn senare så var jag åter hemma i Småland efter att fått äran att på min resa genom landet fått träffa så otroligt många fantastiska personer. På ett eller annat sätt kommer de alla alltid att ha en plats i mitt hjärta. Vissa mer, vissa lite mindre.

Efter 3.5 veckor i söder fick det vara bra för denna gången och jag begav mig åter av norrut. Sedan 25/10 har jag helt enkelt befunnit mig på platsen som till slutet av mars kommer att vara mitt hem. Jag har befunnit mig i Abisko. I vinter har jag alltså bytt ut restaurangen på Kebnekaise fjällstation mot Aurora Sky Station i Abisko. Bestämt mig för att arbeta på platsen som enligt Lonley Planet är världens bästa att uppleva ljuset på (källa). Mer uppdateringar om vad jag hittar på här får ni löpande under säsongen.



Ett halvår har som sagt gått sedan jag senast uppdaterade bloggen. Jag lovar dock att det inte ska dröja lika länge till nästa gång. Tills dess att nästa inlägg publiceras vill jag dock bara framföra att jag absolut inte förnekar att jag allt som oftast kan vara ganska så knäpp när det kommer till vissa saker. Jag kan dock bara intyga att jag älskar det jag gör. Jag älskar att vara lite halvt ovis om framtiden ibland. Jag älskar helt enkelt att jag hela tiden har nya äventyr och utmaningar runt knuten, saker som får mig att uppskatta livet lite extra samtidigt som de får mig att inse att man absolut inte ska ta någonting för givet!