Vilken morgon! Jag vaknar vid 7, en halvtimme senare än jag borde. Jag skyndar mig så att jag inte ska bli sen till skolan, men med 35 minuter tills dess att jag skulle behöva lämna huset så kommer Annika in och vi har ett långt välbehövligt samtal om allt och inget. Jag skickar ivg ett sms till mina gruppmedlemmar om att vi ses en kvart senare än planerat, samtidigt som jag slänger på mig skorna och halvspringer ut. Jag hinner dock inte mer än några meter innan jag inser att bilen har punka. Lugn och sansad ringer jag Sandra och informerar om läget innan jag sedan tar fram min inplastade estrellahandduk som får agera knäskydd, samt reservhjulet och de andra sakerna som behövs. Jag svär dock en gång lr två då jag inser att jag inte får loss vissa bultar. Som tur väl var så hade Annika dock inte hunnit köra till jobbet ännu så tillsammans lyckades vi få bort däcket och få på reservhjulet så att jag kunde köra till skolan. Jag hinner dock inte mer n upp på vägen inan jag möter en bil med hästtransport som får sladd på hela släpet. Jag kom på mig själv med att tänka "FAAAN, nu smäller jag också!!" men som tur väl var så gick det hela bra och 1 timme sen lyckas jag komma fram till skolan hel och även någorlunda ren.
Kort sagt så är det mycket man lär sig då man flyttat hemifrån och har långt till till sina nära och kära.
Nu blir det te på balkongen i skolan för att njuta över solnedgången innan jag sedan ska fortsätta mitt skrivande på reflektionsuppgifterna och ivänta svar från Annika om hur det går för mitt däck på sin semester i Järpen.
På återseende
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar