Imorgon är en ny dag

Så har snart även dagen från helvetet passerat. Snart har även en dag med mer eller mjndre fullständigt kaos passerat. Egentligen önskar jag att jag sovit bort hela denna dagen. Att jag sluppit gå till "jobbet". Det gjorde jag dock inte. Istället blev det jag som var en del av det fullständiga kaoset. Istället bestod dagen av ett epelepsianfall på en av min grupps 1åringar, som de inte ens visste hade epelepsi. Till följd fick jag och en annan volontär skåda 5 fröknar som halvskrikandes sprang runt i hela byggnaden samtidigt som ca 50st 1-3åringar börjar stortjuta och gråta för att de inte hade en aning om vad som hände med deras kompis. Maria, fröknen jag arbetar med åkte iväg med killen till sjukhuset och kvar blev jag, själv med 8st griniga ungar mellan 1 och 2 år. Svetten verkligen rann från mig och att inte veta hur länge jag skulle vara själv gjorde mig bara mer och mer stressad. Varför kom ingen annan lärare och hjälpte mig eller varför fick åtminstone inte Linnea, den andra volontären komma och hjälpa mig istället för att de skulle vara 2st på 7barn och jag själv på 8? Varför fick hon inte hjälpa mig när hon faktiskt ville det...? Jag hade eller har en aning om det men efter ca 1h kom åtminstone Maria äntligen tillbaka. Äntligen kunde jag få hjälp med duschar, klädbyten, måltider, läggdags och allt annat som jag annars snart skulle fått klara själv. Framförallt kunde dock äntligen jag och de andra få klarhet i vad som egentligen skett någon timme tidigare. Det enda vi visste hittills var nämligen att ungen såg död ut och att maria skrikandes sprang runt som en galning med honom i famnen. Tillslut la sig stormen äntligen sig en aning och efter ytterligare några timmar, med strömavbrott och liknanande var min arbetsdag äntligen över. Trött som ett as skulle jag äntligen få dissa regnet för 1.5h med bra musik och sömn. Utan den sömnen hade jag aldrig lyckats vara vaken nu. Nu har dock även den extra energin tagit slut, trots att klockan bara är 20:45. Måtte jag efter en dag som denna få sova hela natten utan mardrömmar. Måtte jag få vakna upp pigg imorgon. Imorgon är nämligen en ny dag. Då är det jag som för sista gången denna veckan ska vara redo för ytterligsre en dag som volontär. Då hoppas jag att jag får lite klarhet i hur den lilla killen egentligen mår. Därefter är det äntligen helg och jag som drar till kicker rock.

Vad hade egentligen skett om jag inte varit på "jobbet" idag? Hur hade de då lyckas lösa situationen? Vem skulle tagit hand om ytterligare 8 griniga barn? Jag har verkligen ingen aning För 10ungar/vuxen är redan mer än tillräckligt. Något jag däremot vet är att jag aldrig kommer skaffa 8 barn samt att jag aldrig kommer arbeta på dagis eller liknande. Jag är sjukt imponerad av de jag jobbar med under dessa veckor, framförallt eftersom många av dem även har småbarn hemma. Dock måste jag även ge mig själv en extra guldstjärna för mitt jobb idag. Det tycker jag faktiskt att jag förtjänar efter min insatts!
Nu säger jag godnatt till mig själv och godmorgon till alla er andra.