Långt inlägg

Över en månad sedan sista inlägget, jag har gjort det igen... Här kommer åtminstone det utlovade långa inlägget.

För hela 5 månader sedan befann jag mig nere i Småland för att fira jul med mina nära och kära. Jag hade efter en extremt snörik taxiresa till Östersund kommit med nattåget söderut, vilket jag var lite småtvivlande till innan jag åkte och ankom till Alvesta precis som beräknat. Framför mig hade jag en fantastiskt mysig jul och jag njöt till max av allas närvaro. Tyvärr blev det dock lite småjobbigt under bilfärden hem från Jönköping på julafton då en kompis smsar förskräckt av att det var fullt med poliser och avstängningar runt hans lägenhet när han kom hem. Det visade sig vara ett dödsfall i ett trapphus, lyckligtvis inget som drabbade honom. Skönt! På juldagen blev det party med saknade vänner, denna gång i Helsingborg. En rolig kväll som slutade med att vi övernattade i det som skulle vara en kompis farföräldrars hus men som mer liknade ett ålderdomshem. Fredagen den 27/12 var min vistelse i söder dock över för denna gång och jag begav mig åter av till tågstationen för att ta mig tillbaka till Åre. Nattågsvistelsen blev dock sisådär, hamnade i en vagn och kupé  full med studenter som var smårunda under fötterna. Fram kom jag iafl, om än ganska mycket tröttare än planerat. Väl framme möttes jag av Andreas den lilla filuren som då precis flyttat in.

30/12 genomfördes det jag längtat efter så länge. Jag avklarade mitt premiäråk i Åres liftsystem. Innan detta gjordes hade jag dock bättrat på mitt säkerhetspaket lite med hjälm, stavar och skidglasögon som jag kan ha utanpå mina vanliga glasögon.

Efter 9.5 veckas väntande fick jag äntligen tillbaka min dator från verkstaden och lyckades efter ett antal samtal och mail hit och dit få kompensation för att jag inte hade någon lånedator under denna tid. Sedan dess har den fungerat kanon, dock med en 12cm stor spricka i skärmen sedan några veckor tillbaka...

Många av er har säkert läst och hört om div. olyckor som inträffat i Åre under vintern. Den första var den i Susabäcken då en kille frös ihjäl. För att klargöra så var detta ingen bybo utan det var en student som var på besök i byn under studentveckorna. Därmed är det ingen jag vet vem det är. I samband med dödsfallet började det brinna på MAX, men personalen agerade exemplariskt och elden släcktes snabbt.. Någon vecka senare inträffade dock ännu en dödsolycka, denna gång i Björnänge. Det som hände var att en minibuss på något sätt fastnade vid den obevakade järnvägsövergången strax före ett tåg passerade. Slutsatsen kan ni nog själva räkna ut. Efter detta har det dock, tack och lov lugnat ner sig med olyckorna. Jag personligen var dock nära på att smälla ganska rejält en gång, men det slapp jag tack och lov. Lite cred för mitt agerande fick jag dessutom av min klasskompis som haft körkort i bra många fler år än mig och som vid händelsen satt i min bil, småstolt tjej!

I samband med Staffans födelsedag anordnades det fest här. Huset fylldes av både grannar, klasskompisar samt kompisar och syskon från söder och hela Englagård återuppväcktes och dansades i fram till morgontimmarna. Det var en rolig fest och jag ser gärna att något liknande sker igen!

för 2 veckor sedan avslutades officiellt vintersäsongen här i Åre. Det har varit en pissvinter och jag har sedan länge velat ha vår men då jag de sista skiddagarna fick helt fantastiskt före och strålande sol (kortärmat var lagom att åka i) så ansåg jag dock att liftarna kunde få vara öppna någon vecka till! Säsongen är dock över och vägarna och butikerna har tömts från alla turister. Detta innebär att säsongens sista skidåk och afterski har avklarats. Totalt slutade min vintersäsong på 3 besök på afterski, 20 skiddagar, 22 använda liftar, 35 insamlade pins, 128 liftåk samt 31220m i fallhöjd. I sambanden med vintersäsongens avslut så har även Englagård än en gång blivit ganska tomt. Andreas flyttade för någon månad sedan, Henrik för 3 veckor sedan och Ida hämtade sina sista saker i torsdags. Kvar är jag och Staffan samt en kvinna som heter Mia som bor i en liten mysig stuga på andra sidan trädgården men som delar de allmänna ytorna i huset med mig och Staffan. I samband med "brandövningar" i huset tog jag dock beslutet att jag än en gång skulle prova flygförmågan på mina vingar. Jag började då på allvar söka jobb, dels i Norge men även i hela Sverige. Jag hade helt enkelt med en lagom dos rädsla om den suddiga framtiden tagit beslutet att jag efter skolan skulle flytta. Mer om detta kommer jag beskriva i ett senare inlägg.