tisdag 2 juni 2015

Underbara dagar, underbara liv

Hej igen ni fina. Jag hoppas allt är bäst med er. Det är det åtminstone med mig. Sedan vi hördes sist har jag nämligen upplevt några av mitt livs bästa dagar. Efter att 8 dagar till havs har avklarats så är jag nu däremot tillbaka på San Cristobal, vilket förvisso inte är fy skam det heller. Dagarna på Aida Maria är dock svårslagna och jag hade gärna kryssat ytterligare någon vecka. Efter 6 veckors backpacking var nämligen känslan av att få bli ordentligt omhändetagen, om än bara för några dagar otroligt härlig. Känslan av att slippa tänka på allt från transporter till väckning, mat och aktiviteter. Känslan av att under en vecka få leva skalmanliv. Leva efter en mat och sovklocka. De må ha kostat både en, två och t.o.m tre slantar men jag rekommenderar verkligen alla att göra en liknande kryssning för det är verkligen värt det. Det är helt klart bästa sättet att upptäcka Galapagos på. Däremot verkar det som att mer eller mindre alla svenskar har missat detta paradis, hur nu det har gått till. Dock är det inget jag ska klaga allt för mycket över. Desto mindre turister här är desto mer exotiskt blir det för galningar som mig. Om någon däremot överväger att eventuellt åka hit så har jag bara en sak att säga: gör det!
Nehe tillbaka till vad som skett sedan sist, det var ju faktiskt vad jag upplevde under mina kryssningsdagar som var huvudsyftet med detta inlägg. Om jag däremot skulle beskriva allt jag upplevt så skulle jag förmodligen kunna skriva en bok om varje dag, men det skulle ta fram till min död skulle jag gissa på eller kanske t.o.m till öarnas förfarade seperation. Därför kommer ni nu istället mötas av en oerhörd snabbversin av min tid på Aida Maria, även om den också är ganska lång. Läsa om dagarna som bestod av 50% landaktiviteter och 50% vattenaktiviteter. Ni kommer att få läsa om några av mina bästa minnen. Från början var även tanken att ni skulle få skåda några av mina favoritfoton från resan, men tyvärr håller inte internet med mig. Om det däremot ändrar sin åsikt så lovar jag att uppdatera detta inlägg omgående så att det blir lite roligare att läsa. Om inte så får ni tyvärr vänta någon vecka tills dess att jag är tillbaka i Sverige. Tills dess skulle jag såklart kunna använda bilder från google, men det vill jag faktiskt inte. De visar nämligen inte min resa. Istället vill jag att ni använder er fantasi. Jag hoppas att den är tillräckligt bra för att inte göra er allt för uttråkade av detta gigantiska inlägg. Jag hoppas även att jag trots bildbristen kan sprida lite inspiration så att det i framtiden kanske blir jag som får äran att kolla på era foton från detta paradis.
Låt kreativiteten och den senaste veckans underbara resan börja!


Dag 1, söndag 24/5-2015. Santa Cruz, huvudön
Med start på Baltas flygplats blev jag, 1 fd. norrman, 2 koreaner, 2 australiensare och 9 amerikaner transporterade till båthamnen där vår båt med dess tillhörande besättning väntade. Eftermiddagen spenderades vid en strand på Santa Cruz där vi snorklade och kikade på flamingos. På kvällen vankades välkomstdrink och middag innan nattens långa båtresa till Genovesa påbörjades.  

Genovesa



Dag 2, måndag 25/5-2015. Genovesa, fågelfantasternas paradis.
Efter ca. 7h båtresa så vaknade jag och resterande på Aida Maria upp strax utanför ön Genovesa. Detta är en av Galapagos östraste öar och den ligger en bra bit från de resterande. Därmed är detta en ö som de flesta av alla turister inte besöker eftersom majoriteten av alla enbart gör en 5dagars kryssning. Dock är de flesta av dem förmodligen glatt ovetande om vad de går miste om. Genovesa var nämligen en av de öar som kändes mest unik och som jag gillade mest, även om jag normalt sett inte är någon fågelfantast. Ugglorna, frigrate birds med dess stora röda ballong, nazca boobies och inte minst redfooted boobies var dock väldigt charmiga och att komma så nära dem som vi gjorde var oerhört coolt.
På kvällen påbörjades ännu en gång en lång båtresa. Denna båtresa var dock långt ifrån lika lugn som förra nattens hade varit. Efter åtskilliga närkontakter med väggar, stolpar och trappor insåg jag och de andra resenärerna däremot en gång för alla varför mer eller mindre allt på båten är vadderat.  

frigate bird

rödfotad sula



Dag 3, tisdag 26/5-2015. Bartolome, marsliknande ön med den underbara utsikten. Santiago, lavaälskarnas ö.
Ett stenkast från öarnas ö, Santa Cruz ligger dessa två rymdliknande öar. Till skillnad från gårdagens ö som var full av liv så var dagens öar mer lika mars. Därav bestod landaktiviteterna inte av så mycket djurliv utan mest av vandringar på lava. Vattnet var dock desto mer fyllt av liv och allt från galapagospälssäl till sjöstjärnor och bläckfisk skådades under snorkelturerna. Dessutom lyckades jag få den stora äran att simma med den utdöende galapagospingvinen och dessutom få foton på den snabba krabaten. Jisses vad jag var lycklig!
Under kvällens stjärnskådning lyckades vi se reflektioner i molnen av lavan från vulkanen Wolf på ön Isabela som i söndags påbörjade sitt utbrott (samma dag som jag lämnade ön).

Bartolome

Galapagospingvin



Dag 4, onsdag 27/5-2015. Santa Cruz, huvudön.
6.20 påbörjades första aktiviteten som bestod av en rofylld båttur i en lagun . Efter frukost följt av snorkeltur och fika påbörjades sedan jakten på landleguanerna, eller dragon fire som de även kallas med anledning av dess eldaktiga färg. Bingo, vi lyckades se dem även om de är svåra att se såhär års. Även om jag älskade dessa krabaters utseende så var dock dagens höjdpunkt de få sekunderna då jag och några till fick äran att se en tigerhaj. Innan idag hade jag ingen aning om att de ens existerade men jäkla vad coolt det var att se den.
Efter några timmars kryssande under eftermiddagen så var vi framme i Puerto Ayora, Galapagos huvudstad. Där tog vi tyvärr farväl av det söta australiensiska paret. Senare på kvällen blev det ett besök till centrum, om än bara för en timme. Därefter vankades en supermysig kväll på soldäck med två fina nyfunna vänner.







Torsdag 28/5-2015. Santa Cruz, huvudön.
Efter en förmiddag på Carles Darwin center följt av en efterlängtad milkshake så gick vi denna dag miste om ytterligare 3 passagerare. Denna gången de koreanska paret samt min goa roomie. Kvar på båten var vi därmed enbart 10 personer. 10 personer som var lite ledsna över att ha blivit av med 1/3 av gruppen men som samtidigt var glada över att de själva skulle få uppleva de 3 sista kryssningsdagarna.
Under eftermiddagen fick vi se vilda jättesköldpaddor och besöka en lavatunnel. Efter dessa besök blev det sedan en spontan gemensam fika i stan. Efter kvällsmaten åkte sedan jag och några andra tillbaka till centrum. Där lyckades jag och Drew passande nog få syn på Catherine. Supertrion som tidigare under dagen tvingats splittras hade blivit komplett igen, om än bara för några timmar.
Innan läggdags välkomnade vi 6 nya passagerare som skulle följa med de sista dagarna på den numera fulla båten. Denna gång bestod resenärerna av mig, 2 danskar, 1 fd. norrman, 9 amerikaner, 1 tjeckier och 2 israeler.






Dag 6, fredag 29/5-2015. Floreana, sjörövarön.
Så fort jag vaknade och fick se denna ö så kändes det som att jag kommit hem. Jag fylldes av en känsla av att sveriges fjällvärld och västkusten hade förenats. En väldigt bra kombination enligt mig. Floreana bjöd dock inte bara på hemmakänsla utan även på en tropisk känsla genom dess flamingos, bebissköldpaddor (så jäkla söta!) och snorkling i ett otroligt turkost vatten, om än väldigt vågigt sådant. Under dagen genomfördes även en expedision i en oerhört mörk och stundtals ganska trång lavatunnel följt av ett dopp i dess kalla vatten (17grader?). Under dagen gjorde vi även ett stopp på post office bay. Detta är en plats där det finns en tunna som används som postlåda. I denna brevlåda är dock vykort med frimärken förbjudna. Man lägger alltså i vykort som senare kommer att plockas upp av någon annan resenär och som sedan får i uppdrag att leverera det vidare. Hur lång tid det tar innan ett vykort kommer fram är därmed oklart. Med nyfikenheten av att se hur lång tid en transport till Sverige tar så postade även jag ett vykort. Med mig tog jag sedan 2st. Därmed antog jag utmaningen att utan frimärken försöka leverera ett vykort till Norrtälje och ett till Åhus. Om någon ska till dessa platser eller vet någon som ska dit samt är villig att hjälpa mig att föra denna gamla traditionen vidare så är ni därför varmt välkomna att höra av er till mig.
Floreana var en ö som mycket väl kunde varit med i någon av pippihistorierna. Jag misstänker att det är just det som gör att jag gillar den lite extra. Om man liksom mig är lite småbarnslig av sig är därför ett besök på den lekfulla ö ett måste under sin kryssning i Galapagos.






Dag 7, lördag 30/5-2015. Espanola, The waved albatross.
Efter ytterligare en natt med resande så var vi framme vid ön Espanola. Det var här vi skulle spendera största delarna av vår sista hela dag till havs. Vi avklarade solande och snorkling med sjölejon samt ett besök bland massor med häckande fåglar av arten waved albatross. Dessa var helt klart de största fåglarna hittills.
Under eftermiddagen for både glas och muggar i golvet. Man skulle nästan kunna tro att vi hade fest. Så var dock inte fallet. Vi hade helt enkelt bara påbörjat vår 4h stundtals ganska så vågiga båtresa till San Cristobal.  Väl framme hade det blivit dags att krypa till sängs en sista gång på Aida Maria. Åtminstone sista gången på denna kryssningen.



waved albatross






Dag 8, söndag 31/5-2015. Isla Lobos, San Cristobals förort. San Cristobal, sjölejonens ö.
Efter ett morgondopp vid Isla Lobos följt av en sista lyxfrukost så hade det blivit dags att ta farväl av alla fina människor. Drew och jag konstaterade båda att de 8 senaste dagarna har varit helt underbara men att de gått på tok för fort. Att vi gärna stannat ytterligare någon vecka på Aida Maria tillsammans med Ruben och den resterande besättningen. Tyvärr hade vi dock inte sådan tur denna gången, för redan några timmar senare skulle han och majoriteten av alla de andra resenärerna med sina flyg tillbaka till Ecuador.




                                                                                                                                                             



Du har du tagit dig genom mer eller mindre hela detta inlägg, grattis din fantasi var tillräckligt bra för att klara sig utan foton. Efter all ovanstående information så misstänkter jag dock att några av er nu undrar vilken som är min favoritö. Att svara på den frågan är dock ganska svårt eftersom alla öar är så olika. Jag tror dock att Floreana tar hem guldmedaljen tack vare den trygghetskänsla, lekfullhet och glädje som den gav mig. Att den gav mig känslan av att få komma hem men att jag samtidigt var kvar på Galapagos. Detta i kombination med att ön tillät mig och min fantasi att bli en del av min favoritförfattares berättelser. Att den tillät mig att bli en sjörövare i en av pippihistoriera. Jag vill därmed uppmana alla att åka till denna fantastiska övärld medans den faktiskt fortfarande finns kvar. Plattan som Galapagos ligger på flyttar sig nämligen ca 5cm varje år mot Ecuador samtidigt som Ecuadors platta flyttar sig mot Galapagos. Detta innebär att man förfarar en framtida separation av de öar som jag de senaste veckorna besökt, om än först många generationer bort. Jag uppmanar därför alla att ta chansen att åka hit medans denna underbara plats fortfarande finns att skåda så som den är idag.

Lava lizard som blivit av med sin svans



Efter en helt magisk vecka till havs så har jag nu ofrivilligt separerats från allt från dagsplanerare till mat och sovklocka, hotellfrukostar och bäddning av sängen. Framförallt har jag sock mist mina fina medresenärer. Jag har separerats från vår skickliga guide Ruben, den 25åriga veterinärstudenten Catherine, 22åriga ingenjören Drew, rockparet från Korea som älskade svensk musik, drömfamiljen från Alaska med den norske pappan och de två spralliga men superuppfostrade 11åriga tvillingtjejerna som redan rest mer än mig, det söta paret från Australien, "farmor och farfar", galningarna från Danmark som tyckte att allt var dyrt och som levde på pengar de inte hade, "glassmannen" från Israel, fågel och fisktokiga Steve samt 75åriga Jack som numera blivit en av mina idoler. Jag saknar  redan alla. Någon gång de kommande åren hoppas jag dock att åtminstone supertrion återförenas. På en loge redo för en ordentlig kräftskriva. Välkommen till Sverige ni fina vänner! 

Supertrion
- Bild lånad från Catherine


inlägg uppdaterat 15/6-2015

3 kommentarer:

  1. Fanatstiskt är väl ändå enda ordet för hur du haft det.Ska bli så skönt att snart få hem dig så vi får se alla fantastiska bilder och höra ännu mer om resan
    Puss hjärtat!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag har verkligen haft det underbart. En resa jag sent kommer att glömma!
      Ja snart är jag hemma i Sverige igen, lämnar Ecuador på tisdag em. Bilder finns det en hel drös. Minneskortet till kameran blev fullt efter bara några dagar på kryssningen så jag fick köpa ett nytt, så bilder finns det gott om.
      Puss och kram till dig och de resterande där hemma!

      Radera
  2. Oh vilken berättelse, men ser faktiskt fram emot och se bilderna du tagit.
    Kram mormor

    SvaraRadera