måndag 15 juni 2015

Stort tack för resan

Jag vill bara skicka ett stort tack till er alla som varit en del av min helt magiska Ecuador- och Galapagosresa. Det har verkligen varit två helt fantastiska och minst sagt oförglömliga månader. Att jag dessutom hela tiden enbart haft mig själv som jag kunnat lita på till 100% har verkligen gjort att jag utvecklats massor rent personligt. Stort tack för det! Jag tycker även att det är kul att så pass många av er här hemma hela tiden haft viljan att ta del av min resa genom min blogg. Jag hoppas att jag genom mina inlägg åtminstone lyckats inspirerat någon till att också våga vara lite halvgalen och ta lite osäkra men ack så spännande steg som man länge drömt om men inte vågat ta. Att jag lyckats inspirera åtminstone någon till att våga ta stegen ut på den lite mer osäkra marken för att få känna den otroliga friheten av att inte vara beroende av något och därmed få känna glädjen även i de små sakerna. Om du däremot är en av de som jag fortfarande inte lyckats övertala helt så kan jag förstå dig. Att känna rädsla inför något nytt är nämligen naturligt. Personligen har jag dock redan vågat utmana mina rädslor så pass mycket att jag lärt mig gilla känslan av att det pirrar lite i magen av att jag inte har full koll på vad som sker. Det tror jag att du också kan göra. När resultatet av din handling som är grundad i en liten rädsla kommer så gör det nämligen det allt som oftast med pompa och ståt. Man känner sig stolt som en tupp. Dessutom finner man alltid någon under sin resa som är villig att hålla en i handen då man verkligen behöver det som mest. Man möter alltid någon som är villig att hjälpa en på vägen mot sitt mål. Detta gäller både dig och mig. Även du kommer att finna stöd om du väl tagit dig ut på lite mer osäker mark. Jag hoppas därmed att jag åtminstone lyckats inspirerat någon till att våga. Våga försöka förverkliga sina drömmar istället för att enbart drömma!
 


Foto taget under vandring vid Teleferico, Quito


Tack för mig och tack för dessa resemånader. Nu ska jag njuta i södra Sverige ytterligare någon vecka innan jag sedan återförenas med min älskade fjällstation. Återförenas med platsen som jag för bara ett år sedan varit småskraj att söka jobb på eftersom rädslan av att inte få ett efterlängtat jobb skrämde mig. Jag lyckades dock tack vare min vilja, och det vet jag att du också kan. Våga våga! Tillsammans kan vi våga!

Ps. Om du skulle tycka det vore roligt att bli en del av mitt nästa äventyr så är du varmt välkommen att höra av dig till mig. Tid och plats för min nästa resa är i dagsläget oklart men möjligheterna är oändliga.  Ds.


1 kommentar:

  1. Jag är för gammal för sådana strapatser men följer gärna dina äventyr på bloggen. Kram. Från mormor

    SvaraRadera