söndag 7 juni 2015

Trött, nöjd och lagom fattig

Efter gårdagens lämnande av övärlden så kom jag efter mycket om och men fram till Otavalo. Normalt sett tar resan dit från Quitos flygplats enbart några timmar med buss, men inte igår... Igår blev resan istället ett betydligt mycket större projekt än förväntat. Första bussresan gick dock bra, det var först därefter som den långa väntan påbörjades. I 2.5h stod jag och en annan resenär och bara kollade på alla våra bussar som passerade oss för att de var fulla. Tillslut gav vi upp. Vi lyckades få tag på ytterligare 2 resenärer innan vi bestämde oss för att försöka sicksacka oss förbi tidigare bussar i hopp om att någon passagerare hoppat av någon av dem. Därmed tog vi en helt annan buss än vad som först var tänkt, följt av att vi delade en taxi till utkanten av nästa stad (klockan var nu 20.30 och vi hade kommit knappt 1/3). Där blev vi avsläppta mitt i en mörk rondell. Efter ytterligare ca 30minuters dissande av bussar lyckades vi nu dock få stopp på en bil. Tyvärr hade denna däremot enbart plats för 2personer, så eftersom vi var 4st så fick helt enkelt jag och den tyska killen snällt stå kvar i rondellen i väntan på bättre tider. Då klockan hunnit bli 22.00 hade dock både sömnen och hungern åter blivit allt mer påtaglig för oss båda. Vi hade trotsallt bara ätit frukost. Därmed var den dyra taxiresan närmare än någonsin. Plötsligt hände dock något. Jag hade lyckats få stopp på en buss! Okej denna buss hade egentligen inte heller plats för oss, men eftersom de var så otroligt snälla så fick vi sitta framme hos chauffören på ett säte som i vanliga fall enbart personalen får nyttja. Efter många timmars väntande hade vi alltså fått varsin guldbiljett. Väl framme i Otavalo kom dock nästa utmaning; vart skulle vi sova? Klockan hade ju hunnit bli 23.30 och det var knappast någon storstad vi kommit till. Guldbiljhetten höll dock i sig och efter enbart 10minuters letande lyckades vi hitta ett öppet hostel som hade två lediga rum. Det dröjde sedan inte många sekunder innan jag sov som en stock.




Vänta nu lite, min ryggsäck väger ju redan 21kg och är
typ överfull... Hur tänkte jag lösa detta? 

Imorse 05.20 ringde väckarklockan. Det var dags att påbörja den fullspäckade marknadsdagen. Vad som väntade var djurmarknad följt av matmarknad och indianmarknad. Tanken var från början även att jag skulle ta mig till en lädermarkad i nästa ort, men eftersom jag runt lunchtid lyckades gå vilse i jakten på mitt hostel så blev det inget med det. Istället fortsatte jag spendera mina pengar i Otavalo i jakten på fler roliga fynd. Dock kunde jag inte riktigt släppa djurmarknaden som varit tidigare under dagen. Den var hemsk. Jag mådde riktigt illa av att se hur djuren behandlades och då jag för några timmar sedan försökte äta någon form av kött så blev jag faktiskt riktigt äcklad. Om det var det var djurmarknaden som var orsaken vet jag däremot inte. Åt upp den gummiaktiga födan som skulle vara min kvällsmat gjorde jag åtminstone inte. Istället gick jag och träningsverken som jag fått efter dagens shopping upp på rummet och kollade på någon sydamerikansk musikgala och åt färsk ananas, jordgubbar och vattenmelon. Mums! Nu vankas dock en lång natts sömn, packningen får bli morgondagens utmaning. Imorgon tänker jag sedan försöka ta en buss till Quito där de sista dagarna på min resa kommer att spenderas. 

2 kommentarer:

  1. Hej mormors tös. Förstår att din resa har varit bra , rätt om det varit lite motgångar. Det hör väl till när man ger sig ut på ett sådant äventyr som du gjort. Nu kommer du snart hem och jag ser ram emot att höra om din resa.
    Kram från mormor

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inga framgångar utan motgångar.
      Ja snart är jag hemma igen, då lovar jag att du ska få kolla på massor med gilder och hlra mer. Kram! :)

      Radera