2 månader senare

Idag för nästan exakt 2 månader sedan satt jag nervös och förväntansfull på Köpenhamns flygplats i väntan på att jag skulle kasta mig ut på osäker mark och påbörja min första egna resa utomlands. Idag sitter jag istället på Amsterdams flygplats och väntar på att påbörja sista flygningen på min hemresa. Beräknad restid från Quito till Köpenhamn var ganska exakt 18.5h men i dagsläget är flyget minst 30 minuter sent så vi får väll helt enkelt se när jag kommer hem. Min mobil är åtminstone så pass fungerande att ni kan nå mig, även om jag inte kan kontakta er (internet här för dåligt för att ladda den med pengar). Hemresan i övrigt har gått så mycket bättre än förfarat. Jag fasade lite för den långa av flygningarna med tanke på hur den var sist men allt gick kanonbra. Denna gången slapp jag massor med luftgropar, skrikande barn och försök till att fördriva tiden eftersom jag inte kunde sova. Denna gången bestod resan istället av total tystnad och mörker samt massor med sömn. Efter detta kommer jag aldrig mer vilja flyga längre sträckor på dagtid!

På ett sätt ska det bli skönt att komma hem igen och på ett sätt ska det bli väldigt tråkigt. Det ska bli skönt att kunna kommunicera obehindrat, ständigt ha tillgång till varmvatten, kunna äta något som smakar något annat än sött, slippa tänka på tidsskillnader så fort man vill prata med någon vän/släkting, ha så pass brett matutbud att man kan välja att inte äta blaskiga soppor och ris, ha möjligheten att betala med kort och inte behöva bära med sig passet överallt. Det ska även bli skönt att slippa alla avgaser samt att ständigt bli utstirrad och kommenterad överallt. Främst så ska det dock bli skönt att åter ha närhet till nära och kära. Att ha möjligheten att ta hjälp av någon man känner, eller åtminstone pratar något annat än spanska när man faktiskt behöver det. Ha möjligheten att vara nära någon som känner en. Vissa saker kommer jag dock sakna otroligt mycket efter att jag kommit hem till Sverige igen, det vet jag redan. Jag kommer sakna all färsk frukt och juicer, genuiniteten, enkelheten, friheten och tillgängligheten. Att kunna göra vad jag vill när jag vill utan att någon anan lägger sig i, att slippa bry sig om allt vad tid heter och den ständiga kontrasten mellan stress och totalt lugn. Jag kommer sakna den underbara naturen med dess tillhörande djurliv, att inte behöva höra massa skitsnack överallt hela tiden samt allas ärlighet och öppenhet. Vad som dock berört mig mest under min resa, något jag redan saknar och som verkligen får mig att le lite extra är barnen med dess tillhörande föräldrar. Dess gemenskap och lycka. Jag kommer sakna att vart jag än går få se föräldrar som är i nuet och spenderar tid med sina barn; visar dem all sin kärlek, glädje och närhet/tillgänglighet genom att leka och spendera tid med dem. Att söndagarna dessutom är barnens dagar tycker jag är väldigt fint. Det visar verkligen hur mycket de betyder. Är det något jag kommer sakna lite extra så är det att ständigt få se lyckan i barns ögon då de inser att sin familj faktiskt inte distraheras av några dumma skärmar utan är närvarande där och då. Lyckan i barnens ögon då de inser att föräldrarna är villiga att ge dem det vackraste som finns: deras tid och kärlek!