lördag 25 april 2015

Puerto Quito

Efter 45minuters taxiresa och 3.5h med buss följt av 30minuters bilfärd så kom jag tillslut fram till det som varit mitt hem under den gångna veckan. Efter att ha åkt på grusvägarvägar där knappt en moped kunde köra utan att åka in i växter så var jag äntligen framme. Framme i ett litet paradis. Det som väntade är bland det mest genuina jag hittills upplevt. Framför mig hade jag en vecka i ett bambuhus som mer eller mindre var utan väggar tillsammans med två andra ungdomar, en spanskalärare och ett helt underbart ecuadorianskt par som inte kunde engelska, på en plats där WiFi inte existerade och där elektrisiteten knappt fungerade när det regnade, i ett land på andra sidan jorden. Nattklubbar som ligger vägg i vägg med sovrummet i kombination med en massa folk, trafik och föroreningar direkt utanför dörren hade bytts ut mot äkthet. Under en veckas tid har jag fått äran att vakna till doften av frisk luft och ljudet av vilda djur, kunna gå barfota i regnskogen och äta nyplockad tropisk frukt varje dag. Denna magiska känsla, känslan av äkthet kommer jag sent att glömma. Jag tror nästan aldrig förr jag känt mig så trygg och samtidigt fri som jag gjorde här, trots att jag knappt kunde kommunicera med människorna jag bodde hos.
Trädgården var full av allt från bananträd till kakaoträd, orkideer och colibries till salamander. Där mitt i allt har lilla jag fått äran att spendera en vecka av mitt liv. Mitt ute i ingenstans. Då jag i igår för sista gången la mig i min säng, i ett myggnät på ett supermysigt loft i en liten hydda som hade en underbar utsikt och lyssnande på alla vilda djur så mådde jag helt enkelt riktigt bra. Förkylningen jag haft var borta sedan länge och alla kliande myggbett i kombination med svetten som varje dag runnit från mig förträngde jag. Det enda jag tänkte på när jag för sista gången låg där på det lilla loftet var de fina människorna jag fått bo hos. Jag tänkte på de stjärnorna som tillgodosett mig och de andra två studenterna med allt från skjuts till matlagning och aktivitetsbokning. Jag tänkte på allt från chokladtillverkningen till tubingen, smyckestillverkningen och badet under det stora vattenfallet. Känslan av att inte veta om jag var med i Robinsson, om jag drömde eller om jag vunnit en stjärnvinst hade ännu en gång segrat!



En underbar och helt oförglömlig vecka med scoutliv deluxe är nu över. Frihetskänslan har varit total och äventyren i kombination med erfarenheterna har varit oändliga. Jag önskar verkligen att alla får möjligheten att uppleva något liknande! Inatt är det dock jag som är tillbaka i Quito. Jag som ännu en natt mer eller mindre har nattklubbarna vägg ivägg med mitt sovrum. I morgon är nämligen början på en ny resvecka för mig. Då säger jag farväl till mina resekamrater och beger mig av till kusten. Jag drar till Montanita för min tredje och sista vecka med spanskastudier. Denna gång i kombination med surfing. På återseende.

Ps. Tack Åke, du underbara människa för att du innan du innan du skaffade dig vingar hann få mig att inse att man inte bör oroa sig i onödan. Att det räcker med att veta vilka risker som finns. Tack för att du lärde mig att livet är till för att levas och att det därför gäller att ta vara på möjligheterna och äventyren som kommer. Att om andra kan så kan förmodligen även jag, men för att veta det så måste jag våga prova. Utan dig och din visdom hade garanterat varken denna vecka eller resa blivit densamma. Utan dig hade jag förmodligen fortfarande varit en av dem som just nu sitter hemma i Sverige och drömmer om äventyr men som inte vågar prova vad de går för... Jag är evigt tacksam för din vishet. Du är och kommer alltid att förbli en av mina idoler. Ds. 

2 kommentarer:

  1. Underbart att kunna följa dig på ditt äventyr Fanny! När vi i somras satt och pratade vid foten av Keb, lät dina tankar om äventyret fortfarande så avlägsna och inte fullt utarbetade....och nu är du mitt i det....äventyret! 😊 Tycker du trots dina unga år, är en fantastisk förebil

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag tror nästan alltid att jag kommer ha lite halvt avlägsna planer eftersom jag är ganska tankspridd och velig av mig. Sen kommer det däremot en dag då jag helt plötsligt bara slänger mig in i det jag så länge velat men Kanske inte riktigt vågat tro på. Jag slänger mig än en gång ut i livet utan att ha hundra koll på vad jag egentligen ger mig in på. Dock gillar jag det på något sätt. Det gör mitt liv så mycket mer spännande! I juli kommer jag åtminstond, oavsett vad som sker i höst att befinna mig vid foten av mitt älskade keb, så då är du åter välkommen att hälsa på mig :)
      Åh tack så hemskt mycket för de fina orden, de kommer jag bära med mig länge!!

      Radera