onsdag 29 april 2015

Montanita levererar

En vanlig dag i Montanita:

- duscha i 3ton solkräm
- Nypressad juice till frukost påväg till skolan
- 2h surfing
- dränka sig i solkräm
- 2h spanskastudier
- lunch på någon trevlig och inte allt för dyr restaurang. Eventuellt käk på standen.
- strandchill alt. softa vid poolen på hostlet, gärna i en av hängmattorna
- solkrämsdax
- 2h spanskastudier
- "gah jag måste ha mer solkräm, jag blir ju bara röd!"
- softa med övriga ungdomarna följt av käk

Livet i Montanita är helt enkelt ganska bra. Börjar dock bli ganska rejält less på spanskastudier nu efter 2.5 veckor. Efter ytterligare 8h studier är jag dock klar, nu är det nära. På torsdag ska det firas!
Dags att sova, imon är en ny dag. Kl. 8.00 är det jag som står redo med surfbrädan I högsta hugg. Imon jäkla ska jag lyckas ställa mig upp och samtidigt ha någorlunda kontroll. Jag hoppas det går vägen.

En helt okej utsikt från en av hängmattorna på hostlet. 




lördag 25 april 2015

Puerto Quito

Efter 45minuters taxiresa och 3.5h med buss följt av 30minuters bilfärd så kom jag tillslut fram till det som varit mitt hem under den gångna veckan. Efter att ha åkt på grusvägarvägar där knappt en moped kunde köra utan att åka in i växter så var jag äntligen framme. Framme i ett litet paradis. Det som väntade är bland det mest genuina jag hittills upplevt. Framför mig hade jag en vecka i ett bambuhus som mer eller mindre var utan väggar tillsammans med två andra ungdomar, en spanskalärare och ett helt underbart ecuadorianskt par som inte kunde engelska, på en plats där WiFi inte existerade och där elektrisiteten knappt fungerade när det regnade, i ett land på andra sidan jorden. Nattklubbar som ligger vägg i vägg med sovrummet i kombination med en massa folk, trafik och föroreningar direkt utanför dörren hade bytts ut mot äkthet. Under en veckas tid har jag fått äran att vakna till doften av frisk luft och ljudet av vilda djur, kunna gå barfota i regnskogen och äta nyplockad tropisk frukt varje dag. Denna magiska känsla, känslan av äkthet kommer jag sent att glömma. Jag tror nästan aldrig förr jag känt mig så trygg och samtidigt fri som jag gjorde här, trots att jag knappt kunde kommunicera med människorna jag bodde hos.
Trädgården var full av allt från bananträd till kakaoträd, orkideer och colibries till salamander. Där mitt i allt har lilla jag fått äran att spendera en vecka av mitt liv. Mitt ute i ingenstans. Då jag i igår för sista gången la mig i min säng, i ett myggnät på ett supermysigt loft i en liten hydda som hade en underbar utsikt och lyssnande på alla vilda djur så mådde jag helt enkelt riktigt bra. Förkylningen jag haft var borta sedan länge och alla kliande myggbett i kombination med svetten som varje dag runnit från mig förträngde jag. Det enda jag tänkte på när jag för sista gången låg där på det lilla loftet var de fina människorna jag fått bo hos. Jag tänkte på de stjärnorna som tillgodosett mig och de andra två studenterna med allt från skjuts till matlagning och aktivitetsbokning. Jag tänkte på allt från chokladtillverkningen till tubingen, smyckestillverkningen och badet under det stora vattenfallet. Känslan av att inte veta om jag var med i Robinsson, om jag drömde eller om jag vunnit en stjärnvinst hade ännu en gång segrat!



En underbar och helt oförglömlig vecka med scoutliv deluxe är nu över. Frihetskänslan har varit total och äventyren i kombination med erfarenheterna har varit oändliga. Jag önskar verkligen att alla får möjligheten att uppleva något liknande! Inatt är det dock jag som är tillbaka i Quito. Jag som ännu en natt mer eller mindre har nattklubbarna vägg ivägg med mitt sovrum. I morgon är nämligen början på en ny resvecka för mig. Då säger jag farväl till mina resekamrater och beger mig av till kusten. Jag drar till Montanita för min tredje och sista vecka med spanskastudier. Denna gång i kombination med surfing. På återseende.

Ps. Tack Åke, du underbara människa för att du innan du innan du skaffade dig vingar hann få mig att inse att man inte bör oroa sig i onödan. Att det räcker med att veta vilka risker som finns. Tack för att du lärde mig att livet är till för att levas och att det därför gäller att ta vara på möjligheterna och äventyren som kommer. Att om andra kan så kan förmodligen även jag, men för att veta det så måste jag våga prova. Utan dig och din visdom hade garanterat varken denna vecka eller resa blivit densamma. Utan dig hade jag förmodligen fortfarande varit en av dem som just nu sitter hemma i Sverige och drömmer om äventyr men som inte vågar prova vad de går för... Jag är evigt tacksam för din vishet. Du är och kommer alltid att förbli en av mina idoler. Ds. 

lördag 18 april 2015

Får jag lov?

Så var det dags för en liten sammanfattnIng av vad som skett under min vecka här i Ecuadors huvudstad Quito. Mamma, mormor, Lisa och andra lite oroliga själar bör kanske dock för sitt eget bästa hoppa över första stycket... ;)

Söndagen, min första dag i sydamerika spenderades i stadens lite äldre delar där jag och de 3 tjejerna jag delar hus med tittades på div. byggnader och gatumusikanter, precis som resterande turister. Vi tog oss även en närmare titt på Virgin of Quito. Såhär i efterhand har vi dock fått veta att vi tog oss dit på ett sätt som tydligen inte alls är att rekommendera. Inte för någon... Vi tog oss dit med hjälp av våra egna fötter och inte alls med en taxi som man tydligen bör göra, något som vi fick veta först i efterhand. I samband med detta fick vi även veta namnet på platsen dit vi gick, jag anser det talar ganska mycket för sig själv. I måndags var vi dock bara 4 turister som njöt av de fina fotomöjligheterna samtidigt som vi var lyckligt ovetande om var vi gick. Det hela slutade iafl bra, ingenting hände någon av oss. Jag tror dock att poliserna som mer eller mindre förföljde oss hela vägen undrade vad vi sysslade med.




I måndags började spanskastudierna. Skolan ligger mitt emot boendet och lektionerna rullar på i samma takt som pingisbollarna hamnar i hela huset på rasterna. Måndagseftermiddagen spenderades i en park, sisådär 10minuters gångväg från hostlet följt av ett Cocktailparty som skolan anordnade.




Tisdagskvällen bestod av en salsakurs. I övrigt lugn dag pga dåligt väder.


I onsdags var det dags att bli turist på riktigt. Denna gången vankades det färd upp till Teleferiqo följt av en vandrig till en höjd på ca 4250m. Där möttes vi av riktigt fin utsikt i kombination med den härliga känslan som uppstår då man kommer bort från storstaden för några timmar. Vandringen i sig var ett riktigt träningspass, att gå 10m lätt uppför kändes ungefär som att springa 50m hemma i Sverige eftersom luften var så mycket tunnare där. Det ska bli intressant att se hur det går på lördag då vi ska ännu högre upp.
På onsdagskvällen blev det bbqparty med de andra ungdomarna samt någon inföding. En trevlig dag helt enkelt.




Torsdagens spanskalektion bestod av en stadsvandring i kombination med provsmakning av lokala specialiteter. Vissa saker var helt klart bättre än andra men guldmedaljen i mest udda smak går nog trotsallt till en frukt som heter curuba pastilla. En frukt som påminer lite om passionsfrukt i smaken men som utseendemäsigt mer liknar en banan, Kan dock inte riktigt bestämma mig för om jag gillade den eller inte. Oavsett vilket så var det en nöjd tjej som somnade på kvällen efter att utöver detta även hunnit med ännu mer turistande, idag på el centro del mundo. Är man turist så är man!



Idag är det fredag, vilket innebar att första arbetsveckan är över. Dagen började med 2 kämpiga timmar grammatik men efter rasten blev vi ihopsatta med en annan grupp och de sista timmarna spenderades med att spela sällskapsspel. Ett väldigt bra slut på veckans studier om du frågar mig! Ikväll blir det att käka på restaurang. Vart och vad återstår att se. Fram tills dess blir det att ockupera duschen som har varmvatten samt mysa ner sig i sin tjocktröja och dricka en kopp te i tonerna av åska och spöregn.



Som ni märker så har jag haft en bra vecka. Jag kan dock sakna att ha ett täcke att kunna krypa ner under, ett som är tjockare än en filt och dessutom längre än 1.5m. Att kunna vrida upp värmen på ett element när det börjar bli kyligt hade också varit trevligt samt att kunna tvätta händerna i varmt vatten (det finns endast varmvatten i en av duscharna). Jag gillar dock det jag gör och överlag är boendet både väldigt säkert och bra. Jag ser även fram mot kommande veckor, inte minst trippen till Galapagosöarna som vankas om två vecor. Imon blir det dock att dra till Cotopaxi, en av världens högsta aktiva vulkaner och på söndag drar jag till Puerto Quito. Kommande vecka kommer jag därför troligtvis inte att ha något internet, så vill ni försöka få kontakt med mig så rekommenderar jag att ni kontaktar kig antingen idag eller imorgon.
Ha det bra så hörs vi.




fredag 17 april 2015

finns på skype

Tjosan
Pga dåligt väder så kommer jag vara inloggad på skype nu någon timme, så känner ni er pratglada så vet ni vart jag finns.

tisdag 14 april 2015

ja jag lever

Jag har nu varit i Quitl i 3dagar och för er som inte redan märkt det så lever jag faktiskt fortfarande, tro det eller ej. Just nu bor jag bland en drös med andra ungdomar som gör liknande resor som mig. Två av dem följer dessutom med även nästa vecka då jag drar till Puerto Quito. En av dem möter jag dessutom igen ytterligare några veckor senare när jag är på Galapagos, alltid skönt att ha lite koll på folket man kommer leva med. 
Gällande spanskastudierna så går det helt okej, varken bättre eller sämre. Läraren  är supertrevlig och talar faktiskt, till skillnad från många andra även lite engelska. Så skönt! Studierna går dock i ett jäkla tempo men att vi enbart är 3 personer i min grupp underlättar helt klart det hela. 

Nehe nu ska jag äta lite färsk papaya och fortsätta att njuta av det underbara vädret innan det senare vankas salsakurs. Tills dess att vi hörs nästa gång så får ni nöja er med nedanstående foton, jag hoppas kvaliten åtminstone är lite bättre än vad den blev på skype... 
Tjoooo 



söndag 12 april 2015

¡hola amigos!

Hej på er goingar där hemma i Sverige, jag hoppas allt är bra med er!

Eftersom uppdateringen här är lite sisådär så misstänker jag att det är en hel del av som inte hänger med i alla svängar som sker i mitt liv och därmed inte vet vad jag gör/ska göra nu närmaste tiden. För alla er så kan jag informera om att jag just nu, ca 21.00 svensk tid sitter på det andra av de tre planen som slutligen ska ta mig till Ecuador. Även om flygpersonalen tar väl hand om mig och de andra genom att ge oss allt från filtar, kuddar och hörlurar till att titt som tätt servera dryck, mat, glass osv så börjar jag nu dock, efter ganska precis 9h på ett och samma plan att bli lite smått rastlös (även om jag tvingades springa genom hela Amsterdams flygplats med tillhörande säkerhetskontroller innan start). Jag börjar även bli ganska rejält trött. Trött på både det skrikande/gråtande barnet framför mig som försöker fälla alla som går förbi, men även på alla de luftgroparna som gör att allas mat och dryck snart ligger i knäna.. Tack och lov att jag har musik att fördriva tiden med! Nu är det åtminstone bara 2h kvar innan jag landar i Bogota och får sträcka lite på benen i några timmar innan sista flygetappen påbörjas, med slutdestinationen Quito.


"Varför är du påväg till andra sidan jorden? Hur länge är du borta och vad fasen ska du göra där?!". Frågorna är många och engentligen vill jag bara svara "jag reser för att jag kan. Jag stannar så länge jag känner för det. Och det jag ska göra är att leva. Ha kul!". Eftersom jag har lite mer planerat än så så är det väll dock lika bra att informera alla oroliga själar där hemma om hur det egentligen ligger till, annars misstänker jag att jag lär få lite skit för det i efterhand... Så vad är nu mina planer? Jo det jag har framför mig är ganska precis 2 månader resande. Jag kommer börja med 3veckors resande i Ecuador i kombination med lite spanskastudier. Därefter väntar 3 veckors volontärarbete på ett barnhem på en av Galapagosöarna. Efter att jag är klar med detta har jag ytterligare ca 2veckor på galapagosöarna. Mer info om var och hur finns i dsgsläget inte. Efter de totalt 5veckorna på ösrns beger jag mig iafl av till fastlandet igen, närmare exakt till Quito. Där vankas nästan 5, än så länge oplanerade dagar innan jag och alla mina minnen och erfarenheter sedan beger oss av tillbaka till Sverige, med mellanlandningar i Amsterdam och Köpenhamn. Hur får ni då kontakt med mig under tiden som jag är ute och far? Jadu det vet jag knappt själv för att vara helt ärlig. Mitt svenska nummer kommer inte att användas mer än i absoluta nödfall och internetåtkomsten förmodar jag lär vara begränsad. Jag hoppas dock att jag får behålla min surfplatta under hela resan och såfall kommer jag garanterat att vara kontaktbar åtminstone någon gång ibland, förmodligen mest via skype. Om ni är vakna då återetår väll dock att se, sverige ligger trotsallt 7/8h före Ecuador/Galapagosöarna. Jag har dock lovat nära och kära att åtminstone försöka tänka på bloggen nån gång ibland och då kanske även publicera någon bild så ni vet att jag lever. Jag ska försöka hålla detta löfte, men hur ofta och seriöst låter jag vara osagt. Oavsett vilket så ska jag nu försöka sova åtminstone några minuter innan nästa måltid lär serveras. 
Ha det bäst där borta på andra sidan så hörs vi helt enkelt när vi hörs :)

// En smågalen smålänning med myror i benen


På Bogotas flygplats i väntan på sista flyget 

onsdag 8 april 2015

Jul jul strålande jul. Eller?

Här kommer ett inlägg som egentligen skulle publicerats i julas. Tyvärr gick dock internet sönder då, vilket höll i sig till mitten av mars. Därav publiceras inlägget först nu. Jag hoppas det fortfarande kan glädja någon.




Så har det äntligen blivit jul, barnens stora högtid. De flesta av er har förmodligen myst med nära och kära en dag som denna men vissa har säkert, precis som jag istället arbetat stora delar av den. Oavsett så hoppas jag att du kommit i lite julstämning och att du haft en fin dag!

"Hur har din dag varit Fanny?" Jadu den har varit lite sisådär för att vara helt ärlig. Den började vid midnatt med att jag låg på rummet tillsammans med min roomie och pratandes om livet samtidigt som vi kollade på ett oerhört vackert norrsken. Enligt mig en perfekt start på en vanligtvis väldigt mysig dag. Efter några timmars sömn vaknade jag sedan av mobilen. Det var den ena släktingen efter den andra som ringde för att hälsa mig god jul. Stämningen som byggdes upp inom mig blev bara mysigare och mysigare. Då tomten dök upp precis då jag kommit till jobbet så hade jag t.o.m lyckats få lite julstämning, trots att den s.k jullunchen varken innehöll brysselkål, prinskorv, jansson eller rödbetssallad.. Tyvärr la sig däremot snart den stämningen och stress i kombination med stor ilska hade istället väckts till liv inom mig. Fy fan vad arg jag var, hela jag kokade!! Att lathet ska sätta andra i skiten är fan inte okej!! Det hela gick iafl så bra som det kunde gå utifrån situationen och tillslut så var vi äntligen uppe på vår fina arbetsplats, aurora sky station. Gästerna var hur jädrans mysiga som helst och spred en enorm glädje och kärleksfull stämning omkring sig. De fick mig att känna värme i hela mitt hjärta och även om jag inte hade möjligheten att fira jul med de jag egentligen ville fira med så fick jag tack vare mina fina kollegor Mattias, Niklas, Cherie, Viktoria och Lars ett bra slut på arbetsdagen.

Aldrig förr har jag varit så irriterad på en kollega och aldrig förr har jag känt mig så ensam. I början av dagen så hade jag heller aldrig fällt så många tårar tack vare en present. Av tacksamheten att jag har så fina vänner. Aldrig förr har jag blivit så stum. Fått en sådan kärleksförklaring. Fått ett så tydligt bevis på värdet av vänskap. Texten som fick mig att tappa alla ord jag någonsin ägt och få mig att fälla en årsförbrukning av tårar finner ni nedan. För er som inte var med under vår UF-tid så kan jag kort och gott säga så mycket som att det på många sätt var en väldigt kämpig period.

"Under vårt år som uf-företagare samlade vi totalt in och skänkte 486 kr till childhood. Pengar som egentligen skulle gått till en annan organisation, en organisation som ni nu har fått varsit armband ifrån. Tillsammans med armbanden är nu samma summa som vi samlade ihop till childhood donerad till min stora dag, god jul mina älskade vänner!
"
- Kära vän, du är bäst och jag älskar dig!


Även om dagen har varit en känslomässig berg och dalbana så slutar den iafl bra, om än storbölandes. Efter att nyss ha avslutat några timmars givande samtal med en saknad vän så tänker jag nu därför krypa till sängs så att jag imorgon är redo för den första av de totalt 8 resterande arbetsdagarna som jobbet gav mig i julklapp.

God vit jul alla fina människor!